Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En embetsman till prosten grefve Schwerin, som, klädd
i presterlig drägt, satt sig vid ena fönsterfördjupningen:
“En herrlig dag, herr grefve! Från nu kan man då
ändt-ligen räkna en stadgad sakernas ordning, trygghet och lugn.“
Schwerin (med högtidligt allvar). “Det är åtminstone
en farhåga mindre.“
Embetsmannen. “Och just denna farhåga, som
försvunnit, innefattar allt. Se också huru upprymda alla äro.“
Schwerin. “Ja, det är naturligt — och vanligt. Detta
är icke den enda arffurste, som blifvit född i den här
konungaborgen.“
Embetsmannen. “Och blir, med Guds hjelp, icke heller
den siste! Men jag betviflar, att någon hvarken varit, eller
blir mera efterlängtad, mera kärkommen.“
Schwerin (tankspridd). “Jo jo“ *).
Yid dörrarna till rummet märkes stark rörelse; ena
dubbeldörren öppnas och kronprinsen träder ut. Hans gång
är rask och sällheten bor i hans klara blick.
Flockar tränga sig kring honom för att lyckönska.
At presidenten general Tibell, som står honom närmast,
räcker han sin hand; Tibell kysser henne med
hänryckning. Grefve Brahe, som tränger sig genom rummet, för
att söka konungen, träffar kronprinsen. Äfven Brahe
fattar hans hand och kysser henne vördnadsfullt. Kronprinsen
helsar vänligt åt alla sidor och samtalar glädtigt med dem,
som befinna sig honom närmast. Flera bland rikets högsta
embetsmän träda fram till prinsen och betyga honom sitt
lifliga deltagande och sin innerliga glädje; men ingen mer
än Brahe och Tibell kyssa hans hand **).
På en gång slås begge dubbeldörrarna upp och
öfver-hofinästarinnan synes, bärande på ett stort hyende den
nyfödde arffursten, för att, enligt ceremonielet, förevisa
honom åt dem som instält sig i kronprinsessans statsvåning.
I detsamma blir man varse konungen, också
kommande från sin höga svärdotters inre rum, hvilken, med
ilande fart, skyndar fram till öfverhofmästarinnan, rycker
hyendet ur hennes händer och bär det sjelf under en rund
genom förmaken. Förtjusningen flammar ur hans blickar;
*) Detta samtal föreföll vid tillfället, på sätt här ofvan blifvit
anfördt.
**) Författaren, bland hundradetals andre, åsåg dessa handkyssningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
