Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
regenten, i ett land, der hvarje statsutgift skall mönstras
af enkom dertjll förordnade häckelmakare, der extra
ut-giftsmedlen knapt förslå till behofvens fyllande första
månaden af året, och ständerna skola läggaosin näsa äfven i
användandet af dessa lumpna styfrar. Återstoden
öfver-lemnar ni till mitt förfogande, begriper ni? I det här
fattiga landet finnas tusentals personer att taga under
armarna, och min handkassa kan ej förslå till allt, så oblygt
som hela verlden tillitar den, och så obetänksamt, jag
med-geY det sjelf, som jag gifvit alla, hvilka vändt sig till mig.“ v
“Tillåter ers maj:t mig,“ hemstälde grefve CederstrÖm,
“att underdånigst fråga, huru ni finner er belåten,
allernådigste herre! med den nu varande statssekreteraren för
krigsärenden, som jag i underdånighet vågat förorda?“
“Jag är öfver beskrifning nöjd med Arnell,“ svarade
konungen. “Han känner sina saker, han föredrager dem
med lätthet, han uppfattar i blinken min mening och utför
den med en snabbhet och bestämdhet, som icke lemna något
öfrigt att önska. Aldrig hör jag af honom o tidiga
invändningar, för allting vet han utvägar och med alla är han
vän. Jag har aldrig hört honom säga ett ondt ord om
någon och aldrig på honom sett en mulen uppsyn. Med
ett ord, ni kunde aldrig ha föreslagit någon lämpligare
person till statssekreterare för krigsärendena, än Arneli.“
“Gud ske lof! Ers maj:t vill då icke mista honom,“
utbrast CederstrÖm, med enfaldig belåtenhet.
“Huru kan en sådan tanke falla er in?“ återtog
konungen, ej utan öfverraskning.
“Jo, ser Ni, nådigste herre!“ svarade CederstrÖm, “vår
beskedlige Arnell har olyckligtvis råkat i skuld öfver
öronen. Sjelf kan han icke betala, och hans hustrus rika
släg-tingar vilja icke. Med en del af skeppshandelssportlerna
skulle ers maj:t kunnQ, hjelpa honom, om ers maj:t nådigst
funne för godt.“
“Med något af dessa medel, vill ni väl säga?“
anmärkte Karl Johan, mörknande. “Jag samtycker dertill,
under vilkor likväl, att han upphör att handtera kort och
tärningar; ty om man gör en spelare rik i dag, så kan
han vara i grund förstörd i morgon ... begriper ni?“
“I detta liksom i allt annat har ers maj:t
fullkomligen rätt,“ fortfor CederstrÖm. “Jag går i borgen för både
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
