Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fällning att hålla sig uppbrottsfärdige inom 24 timmar:
att vid artilleriet samma befallning var gifven till
åtskilliga batterier och att befallning ankommit till Göteborg
och Karlskrona om skyndsamt utrustande af 14 däckade
kanonslupar och 4 örlogsfartyg*).“ Ändtligen inryckte
3,000 man svenskar i norska hufvudstaden och en svensk
eskader öfver Kristianiafjärden **).
Detta ökade den ömsesidiga spänningen och
norrmännens förbittring i stället att göra dem modfälda. Ett folk,
som vill försvara sig och tror sig hafva något att försvara,
känner sin styrka fördubblas i mon af farorna. På en hem
lig vink af stortinget, att dess fria öfverläggningsrätt
hotades, blefvo norska trupperna försedda med skarpa skott.
Detta låg icke i konungens plan: han ville skrämma, icke
våldföra, ännu mindre spilla skandinaviskt blod. Han gaf
derför befallning, att svenskarne skulle lägga bort de skarpa
skotten, i och hvarmed lugnet småningom återkom. I
början syntes norrmännen hemska och svenskarne betänksamt
djerfva; men sedermera inträdde mera förtrolighet mellan
begge folkens stridsmän, om ock blandad med en viss
varsamhet och mycken uppmärksamhet på ömsesidiga mått
och steg***).
Under fortgången af dessa falska krigsrörelser lat
konungen kalla till sig flera betydande norrmän, i
synnerhet stortingsmän af inflytande, och sökte enskildt inverka
på dem, hvarpå han använde hela sin öfverlägsna intal
-ningsförmåga, sina snärjande skäl och sin oemotståndliga
förbindlighet. Men norrmännen voro ett allt för flärdlöst
folk och stodo sin nyfödda frihetsvagga allt för nära, att
sådana försök kunde på dem göra annat intryck, än
väckelsen att ytterligare vara på sin vakt. Statsrådet Tank,
ledamot af stortinget, var en bland dem, för hvilka
konungen öppnade sig. Karl Johan föreställde honom, att om
det legat i hans plan att gå bröstgänges till väga, vore
utgången otvifvelaktig nu, som den varit 1814, men att
han nu, som då, föredrog segrar på öfvertygelsens bana.
Frimodigt och okonstladt svarade Tank: “att i fall hans
maj:t hade för afsigt att med våld tvinga stortinget till
eftergifter i grundlagsfrågorna, kunde ej ett fasligt blodbad
*) Anf. st. sid. 51.
**) Anf. st. sid. 52.
***) Portefeuille, fjerde delen; sid. 248.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
