Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lade icke det krigiska hotet på sinnet; och CederstrÖm,
som redan utfärdat hemliga befallningar om inställande af
det förut påbjudna företaget, tuggade på naglarna för att
dölja sin förlägenhet. Han insåg, att han såsom den
synliga orsaken till, antingen ett fredsbrott eller en oerhörd
statsförlust, i hvilketdera fallet som helst vore förlorad,
utan konungens skyddande personliga mellankomst. Men
han hoppades ännu på detta beskydd.
När konungen upphörde att tala, tog Wetterstedt till
ordet. Det var en väfnad af ordprål om Sveriges minnen,
om Karl Johans hjelteära, om sjelfständighet och
fosterlandskärlek. Han tog för afgjordt, att folket på första
vink af sin konung skulle resa sig i massa och gjuta sin
sista blodsdroppe hellre, än att låta utländska makter blanda
sig uti våra inre angelägenheter; men slutet af talet blef
en bön, att hans maj:t ville stänga den billiga harmen inom
sitt ädla bröst, spara sina trogne undersåter fasorna af ett
krig och med några lumpna hundra tusen riksdalers
uppoffring af statsmedlen tillfredsställa både det heliga
förbundet, som yrkade skeppshandelns återgång, och köparne,
som mot kontant ersättning kunde förmås att häfva den
ingångna handeln.
Grefve Wetterstedts yttrande blef temat för de öfrige
rådgifvarnes. Konungen sjelf tycktes en stund tveka mellan
valet att med vapenstyrka hålla det en gång beramade
företaget vid makt, eller att låta handeln återgå, för att
spara sitt folk olyckorna af ett krig. Ändtligen såg det
ut som hade han gifvit vika för mensklighetens röst och
rådgifvarnes enträgna böner, och han utbrast: “Välan då,
mina herrar! I påstån det vara Sveriges enhälliga önskan,
att jag må låta mitt segervanda svärd slumra i slidan
och beträda underhandlingarnas bana. För min egen ära
har jag långt för detta gjort uog. Jag behöfver ej med
blod aftvå denna nya oförrätt af en obillig granne, för att
öfverbevisa verlden att jag icke är lydkonung under ryska
väldet; och då I nu i fäderneslandets namn enhälligt
besvärjen mig, att kufva modet i mitt bröst, i stället för
utländska afundsmäns trotsighet, och icke draga krigets
olyckor öfver Skandiens folk, som under fredens lugn dag
från dag förkofrar sig i både antal och välstånd,
samtycker jag att följa edra råd. Det är på eder, mina herrar,
skuggan faller om efterverlden klandrar, att vi vid dettä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
