Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hjortsberg, en af de konstnärer, hvilka först uppträdde
på denna skådeplats, blef också den siste, som der visade sig.
Utanför platsen togo Karl Johan och tronföljaren till
häst, jemte sina staber, eldsvådan i ögonsigte. Det gälde
mindre att släcka palatset, som brann, än att förekomma
farans utbredande till andra bygnader i granskapet.
Sannolikt hade det varit ganska svårt att rädda mer eller
mindre af den gamla grefveborgen; men säkert är, att
sådant i alla fall ej låg uti Karl Johans plan, sedan en
olyckshändelse nu påskyndat fullbordan af hvad han länge
åsyftat: bygnadens nedrifvande. Han kände sig hopkrymt och
besvärad inför minnen, som tydde på andra tider än hans.
Om han fördrog att höra berömmas —- om han till och
med sjelf berömde Gustaf Vasa och Karl Gustaf af Pfalz, var
det derför att de börjat regerande konungalängder, lika som
Karl Johan sjelf, och att deras hus likväl nu mera ej stodo
hans eget i vägen. Om han satte värde på Karl IX var
det derför, att denne störtat Sigismund, — och i Sigismund
såg Karl Johan endast Gustaf IV Adolf. Om hjeltarne
vid Liitzen och Nar va af Karl Johan städse nämndes med
aktning och loford, var det derför att hjelten vid
Gross-Beeren och Dennewitz kände sin rättighet till plats vid
deras sida i ryktets tempel. Om slutligen Karl XI fann
nåd för Karl Johans ögon, var det derför, att den förre
skaffat Sverige soldater och statsintrader hvilket den
senare nogsamt förstod hvad de dugde till. Eljest var “Karl
XIII den ende bland sina företrädare Karl Johan erkände
som kung“ *), och en oberoende aristokrati, med stora
egenskaper, fasta grundsatser och afgjordt inflytande, det
förskräckligaste, det afskyvärdaste Karl Johan visste, under
det han, alldeles som Napoleon, älskade att se släpet af
sin purpur uppburet af historiska namn, då deras smidiga
skapl}mnen egnade sig till lydiga redskap åt hans vilja.
Det gamla minnesdigra palatset, med sina åldriga
murar och sina fyra stolta torn, en prydnad i bakgrunden af
Stockholms oförlikneliga hamn, hade likväl alltid varit en
nagel i ögat på Karl Johan. Dessutom skymde det
ut-sigten från det slott, han bebodde till den bildstod, han
låtit resa åt den monark, som gifvit honom fadersnamn och
närmat honom till maktens och ärans högsta spets. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
