Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XIX.
Karl Johan sjelf lutade sig mot ett fönster i sitt röda
förmak och skådade på de af röken svärtade, ännu rykande
lemningarne af det nedbrunna exgrefliga palatset.
I rummet stodo, nästan uti en halfcirkel, excellensen
grefve Lagerbjelke, chef för de kungliga skådespelen, t. f.
öfverståthållaren baron Edelcreutz och grefve Brahe.
“På byggnaden är ingen skada — tog konungen till
ordet: jag hade i alla fall beslutat att låta rifva ned den;
men att det skulle slutas på ett så bedröfligt sätt, var dock
rätt illa. Prisad vare derför Försynen, att ingen värre
olyckshändelse inträffade!... Men då min kammartjenare
i natt klädde af mig, berättade han om syner, som folket
skall haft under eldsvådan, om vålnader, som skola visat
sig i fönstren af de tre tornen. Huru hänger det ihop
med detta tokprat herr öfverståthållare?“
“Historien är den, allernådigste herre! — genmälde
baron Edelcreutz, — att två pigor och en teaterns
ordon-nans, okunnige om faran, sökte att bérga hvad de kunde,
men blefvo beklagligen offer för sitt nit *). Det var dessa
man såg skymta förbi tornfönstren, sedan räddning ej längre
var möjlig; och det är säkert deraf vidskepelsen och
lätt-trogenheten satt fabeln i omlopp om andesyner i de
brinnande tornen.“
“Hvad är det ni säger ?“ — röt konungen häftigt och
med mulnad blick — “hafva menniskolif vid detta
olyckliga tillfälle blifvit spilda?“ (Karl Johan slog händerna för
pannan och ilade ett par steg fram och åter på golfvet.
Derefter, stannande midt framför de tre innevarande
personerna, tilläde han:) “Det anade mig, att den fördömda
couren skulle bli förebud till någonting högst obehagligt.
Jag bad länge och enträget min gemål afstå från detta
narrverk; men hon lät icke säga sig, (vändande sig till Brahe).
Ni vet, både att jag hade ledsamma aningar i afseenae
på denna cour, och huru mycket jag bemödade mig, att
kunna öfvertala drottningen från att gifva den, herr grefve?“
*) Minne af kongl. Dramatiska teatern.
Karl Johan och svenskarne. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
