Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
märksamhet från sannskyldiga förhållandet och
tillfreds-stälde dem, utan att hvarken lösa eller binda vårt höga
skriftebarn. Det är emellertid — du vet det ju sjelf,
broder? — icke vår heliga kyrkas art att stanna på halfva
vägen och hennes aldrig ur sigte lemnade grundsats, att
betrakta hvarje ny framgång som ett oting, derest den
icke innebär fröet till nya andliga frukter, hvarmed äfven
förstås sådana lekamliga fördelar, som i ett eller annat
afseende främja våra stora, heliga ändamål. Roms seger,
huru stor den än är, att vid detta tillfälle, och
naturligtvis äfven för alla kommande tider, hafva afböjt
tronföljarens gemåls kyrkotagning på kätterskt vis, vore onyttig,
vore detsamma som ingen, om kyrkan ej framdeles kunde
med tillförsigt stegra sina anspråk och rycka det stora
omvändelseverket närmare.“
“Jag inser detta nogsamt,“ anmärkte Gridaine, med
en suck; “men inser deremot alldeles icke möjligheten att
med detta folk och under Karl Johans spira gå i land med
stegrade anspråk härutinnan.“
“Jag och våra öfverordnade,“ föll Spinoletta lifligt in,
“skulle mycket missräkna oss på ers högvördighets
skarpsinnighet och nit, om det ej vore blygsamheten, som nu
styrde er tunga. I denna öfver tygelse vill jag fästa er
uppmärksamhet på det mål, ni städse måste hafva för
ögonen: att åstadkomma en vexelverkan mellan trons
salig-och undergörande verkningar högst uppe och sedermera
steg för steg så djupt ned som möjligt. Någon kättersk
kyrkotagning kan nu mera, sedan den en gång blifvit
förkastad, naturligtvis ej sättas i fråga. Om himlen
framdeles välsignar det höga paret med döttrar, blir den uppgift
ni då får att lösa högvördigste broder! att rycka dem ur
de vilsefarandes sköte och samla denna dyra säd i vår
allena saliggörande läras lador.“
Abbé Gridaines uppsyn mulnade. Han tyckte sig
redan känna en försmak af de nya svårigheter och obehag,
som väntade honom i det oundvikliga valet mellan
vig-garna af Roms, eller af Karl Johans vrede. Ett “men“
sväfvade på hans läppar, då Spinoletta, som tycktes läsa i
hans själ, af bröt:
“Jag vet, — det vill säga: Jesu heliga brödraskap och
Rom veta, — att du känner din pligt, högvördigste broder!
och fullgör den. Yi behöfva ej i förtid qvälja oss med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
