Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grefve af Ugglas, hvars stora rikedom, storartade
lefnads-sätt, kända redbarhet och inlagda rykte som ordförande i
statsutskott och bland statsrevisorer, länge tillskyndat honom
utmärkelsen att af allmänna tänkesättet anses sjelfskrifven
till en kuller stol i rådkammaren.
Borgareståndet, som i alla fall dittills icke visat någon
särdeles hvarken motståndsbenägenhet eller motståndskraft,
ansåg baron Nordin sig hafva helt och hållet i sin hand,
medelst Schwan i rådet och tvänne verksamma sina
förtrogna vänner inom ståndet: lagman Noraeus, som blef
dess vice talman och rådman (sedermera borgmästaren)
Sandblad. Presteståndet var afgjordt ministerielt sinnadt, med få
undantag. För att i bondeståndet spränga motståndselementet,
hade baron Nordin en djup krigslist i beredskap. Han vände
sig till en af hufvudmännen för denna meningsbrytning,
Johan Olsson Longberg, och erbjöd honom, om han ville
kasta sig öfver på regeringens sida och främja hennes
planer, tillika med talmansklubban, hvad han äskade i
penningar, för att värfva anhängare åt styrelsens parti.
Förslaget antogs, och ömsom på Öfvertalandets väg, ömsom
med mutor och ömsom med stryk utförde Longberg sitt
åtagande.
Med dessa ministeriella försänkningar i de tre ofrälse
stånden, ansåg baron Nordin sig nu kunna vända hela sin
uppmärksamhet, alla sina ansträngningar åt riddarhuset,
der han befarade de hetaste striderna och afgörande
nederlag, om adeln blefve sig sjelf lemnad. Han införde här
i ordets strängaste bemärkelse satsen uatt rosta för
uniformenhvilken lära han öppet lät sina organer bland
pressen predika; och för att gifva denna lära desto mer
eftertryck, anbefaldes landshöfdingar och regementschefer i
landsorten att infinna sig vid riksdagen, och de senare
er-höllo en vink att föranstalta, det så många adelsmän vid
regementena som möjligt måtte göra dem sällskap.
Baron Nordin kände till punkt och pricka svenska
riksdagarnes invecklade mekanism och lämpade derefter,
med öfverlägsen skicklighet, för främjande af
regeringens afsigter, som vid början af riksdagen äfven voro hans,
sina planer. Ehuru styrelsens syndaregister denna gång
(riksdagen 1828—1830) var större och eftertänkligare, än
någonsin tillförne, och ehuru ansvaret i första rummet och
väsentligast beror af konstitutionsutskottet, insåg han dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
