Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som h. e. aldrig läste. Han föranleddes nu af sin egen
känsla för fäderneslandet, att förklara sin högsta ovilja
och ogillande af de tänkesätt, som deruti uttryckes, och
fann ännu en anledning härtill i åtankan deraf, att han
haft den utmärkta äran, att främst bland sina medborgare
underteckna den akt, som genom det friaste, det
enhälligaste och vördnadsvärdaste val, tilldelade arfsrätten till
svenska kronan åt den närvarande dynastien.
Just då landtmarskalken, i anledning af den begärda
bordläggningen, förklarade öfverläggningen hvilande,
ropade många röster, “att herr Dalman vore tillstädes,1“ hvar- ■
jemte han, som i detta ögonblick infann sig, begärde ordet.
Han uppläste svaret ur ett papper, som han höll i
handen. “Man borde ej förundra sig,“ mente han, “att
han, brydd, uppträdde i den vördnadsvärda samlingen, i
egenskap af anklagad. Nyss underrättad om det anfall
honom ämnades, och utan jemforlig talang med sina
angripare, hade han måhända stillatigande bort resignera;
men han hade samvetet för sig och rättvisan förbidade
han af allmänheten. Han försmådde göra den invändning,
att anklagelsen bort ske vid protokollets justering, men
frågade tillbaka om hans utkast till historik af 1809 års
statshvälfnings resultater, såsom effektförsök till behållande
af den då dekreterade sanna tryckfriheten, kunde vara så
klandervärdt, eller om det kunde vara någon tillåtet att
misstro honom vara nöjd med den dynasti han svurit tro
och huldhet, och vore det rättvist eller ädelt att relevera
sådana nära nog skamlösa slutledningar? Han förnekade
intet ord af sitt anförande och underkastade sig ståndets
omröstning i afseende på sin persons behörighet att vara
representant; men aldrig borde han tro, att man ännu en
gång ville tillåta sig, att, utan hans samty^cke, emot 50 §
riksdagsordningen, ur protokollet utesluta hans dit afgifna
yttrande, hvilka för hans räkning hade rätt att qvarstå.“
Nu uppträdde excellensen Lagerbjelke. “Det var i
sanning bedröfligen märkvärdigt, att nära slutet af ett
riksmöte, som mödor och bekymmer så tillräckligt
försvårat, uppmärksamheten skulle afledas från ämnena,
medborgaresinnet oroas och den undersåtliga
tillgifvenhets-känslan uppskakas, genom så sällsporda och oväntade
episoder, som denna. Hade grefve af Wetterstedts
framställning genast ledt till något resultat, skulle talaren icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
