Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Huru? ... Ers maj:t skulle vara underrättad om!“ ...
utbrast Montalembert, bestört.
“Ni ser, att jag är väl underrättad, min herre! äfven
om hvad som förehafves på andra punkter i Europa, än
här i norden,“ afbröt konungen, skalkaktigt triumferande.
“Således icke blott jag vet, att min bror i Frankrike, er
monark, är i begrepp att sända en expedition till
afrikanska kusten, för att bemäktiga sig sjöröfvarenästet Algier:
jag har, vid första underrättelsen derom, uppgjort och låtit
min minister i Paris till er konung Öfverlemna en plan och
råd huru anfallet skall verkställas och kriget utföras, för
att underkufva barbarerna *). Denna följd blir ofelbar, om
man rättar sig efter min anvisning... Nåväl, min grefve!
hvad säger ni om detta förhållande ?“
“Frankrike känner sig stolt, att räkna ers maj:t bland
sina infödingar,“ genmälde Montalembert.
“Men er regering glömmer lätt de tjenster man gjort
Frankrike, äfven på bekostnad af sitt blod,“ återtog Karl
Johan. “Låt vara, att man icke hvarken bort eller kunnat
lemna den olycklige Sarrazaines månggiftesbrott ostraffadt:
man hade kunnat döma honom till döden och låtit honom
stupa för en kula; allt för gerna! det hade varit värdigt
både rättvisan och den bestraffade, som på så många
slagfält sett Frankrikes fiender i ansigtet och i forna dagar
till och med vid min sida trotsat de fiendtliga eldgapens
förödelse; men att döma en tapper general att
brännmärkas: att jaga en af sår och äretecken öfverhöljd krigare i
landsflykt, utan att förunna honom en enda sou att lifnära
sig med: att tvinga en fransman att i främmande land
utbyta sitt segervanda svärd mot en tiggarstaf, — det är
oerhördt, det är skändligt! Nåväl, min herre! Har jag
icke burit upp landsmanskapet och krigareyrket hos éder
fransmän, då jag ur min handkassa anslagit ett
lifstids-underhåll åt den olycklige generalen, utan hvilket han
lånfft för detta skulle svultit ihiel i Belgien, dit han tagit
sin tillflykt *)?“
“Ers maj:ts ädelmod är obestridligt, ehuru jag ej kan
medgifva, att annat än sträng rättvisa vederfarits
Sarra-zaine,“ anmärkte Montalembert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
