Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
försorg* om, att låta sitt folk göra en ofantlig omväg. Under
förevändning att de behöfde hvila, lät han dem lägga sig
i diket vid vägen nära tullbomen, och skyndade till
be-vakningschefen, h vil ken han bad ej släppa dem igenom
beväpnade, när de anlände. Derefter ilade han till
Mont-rouge, dit herr Comte redan ankommit. Hertigen af
Char-tres afreste genast, och Lhuiliier måste göra sin egenskap
af mär gällande, för att skaffa honom hästar. Ynglingen
var helt darrande, fastän han var okunnig om, huru stor
fara han lupit för sitt lif. Ty huru hade det gått, om herr
Stephan Arago gjort allt detsamma för att störta honom,
som han nu gjorde för att frälsa honom? Och hvem kan
säga, hurudan då händelsernas gång hade blifvit? Hade
hertigen af Orleans kunnat plocka upp en krona ur sin
sons blod? En fjerdedels timme vunnen, en fjerdedels
timme förlorad .. . det är då derpå ätters öden hänga! En
hård lexa, gifven åt det menskliga högmodet *)!“
"Och icke mindre säkert är, nådigste herre! att herr
Lhuiliier, som förvandlade det patriotiska häktandet i en
ädelmodig gästfrihet, vid detta tillfälle gjorde en
oberäknelig tjenst åt Orléanska huset, . .. som förmodligen snart
blir glömd*)!"
Karl Johan kände sig träffad af den anklagelse för
otacksamhet för bevisade tjenster, hvilken framstäldes mot
Orléanska huset, och invände, med mörknad panna: "furstens
erkänsla måste mätas efter annan skala, än enskildas. Det
vore förnärmelse mot det allmänna, att på dettas bekostnad
af börda sina personliga förbindelser, och de enskilda
utvägarna att godtgöra dem kunna ej alltid svara mot
hjer-tats drift."
Lagerbjelke begrep i ögonblicket, att konungen
lämpade på sig sjelf den otacksamhet, för hvilken han
anklagat Orleans och skyndade att gifva sin framställning en
smickrande vändning.
“Det är en himmelsvid skilnad, nådigste herre! större
till och med än mellan natt och dag, då en furste blir
kallad till tronen i ett främmande land af ett helt folks
fria enhälliga val, hvilket ingen särskildt kan räkna sig
till berömmelse; ty folkets gemensamma röst är Guds röst:
— eller då en planlagd och med penningar åvägabragt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
