Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de rika och förnäma häpnade för farorna af exemplets
smitta. “Det grämer mig,“ yttrade Karl Johan, höjande
axlarna, “men det öfverraskar mig icke. Denna
omstört-ning tar Nederländernas sjelfbestånd, men tryggar
sakernas nya ordning i Frankrike. Den var oumbärlig för
befästandet af julidagarnas verk, begripen I ? och jag är så
litet förundrad öfver att se denna hvälfningarnas utpost
framskjuten i Briissel, att det snarare skulle förundra mig,
om denna blef ve den enda.11
Det var profetiska statsmannaord. Blott några veckor
senare brast stormen lös i Polen. Intrycket deraf var
omätligt. Svenska allmänheten lefde med i denna
uppresning med ord och önskningar. Om Norge slitit det
sköra band, som allt sedan 1814 fästat det vid Sverige
och förklarat den" skenbara föreningen upphäfd äfven på
papperet, så visst som den i verkligheten ännu ingenting
betyder, skulle det vida mindre tändt eld i sinnena, än
Polens ansträngningar att återeröfra sin sjelfständighet.
På djupet af denna händelse låg, omedvetet; mindre
till-gifvenhet för polackarne, än hat till den makt, mot
hvilken de reste sig. Ty icke nog, att detta folk är, hvad
Talleyrand kallade det i ett yttrande till Napoleon: Uune
nation ingouvernableicke nog, att detta folk inom sig icke
utgör ett bildad t, fritt, men sammanhängande helt, utan
en sammangyttring af småtyranner och slafvar, af
millionärer och tiggare, af den finaste bildning och den
plum-paste råhet, — den tid Polen ännu var en stat för sig,
stod det merendels i fiendtligt förhållande till Sverige,
hvars söner i tusental spilt sitt blod i fejder mot
polackarne under hjeltekonungarne Gustaf II Adolf, Karl X
Gustaf och Karl XII. Och ändock flög en elektrisk gnista
genom svenskarne vid tidningen om resningen i Polen!
Det var den dunkla känslan af hämnd för kedjan af
missöden från Pultava till Rathan: det var det smekande
hoppet om godtgörelse för de svikna förhoppningarna i Abo.
Under det hänryckningen sorlade i samhällets lägre
kretsar och man i de högre undrade och teg,
instinktmes-sigt anande, att om alla rörelseelementer på en gång
lössläpp tes, blefvo ej allenast värdigheter, men äfven
egendom och lif satta på spel, tvekade konungen länge
hvar-till han skulle besluta sig. Han var likväl för mycket
djup statsman att låta genomskåda sig, och i hans uppfö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
