Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emedan Europas alla monarker nödvändigt skulle, af
förutseende och eget intresse, ogilla att man tagit en
uppresning under armarna.
Alla dessa betänkligheter oaktadt, var Karl Johan
ingalunda genomträngd af det sprängda heliga förbundets
grundsatser och satt på långt när icke så makligt med
armarna i kors, som det syntes och han ville det shille
synas och mängden ännu i denna stund inbillar sig.
“Skicka efter öfverstelöjtnant ****,“ yttrade konungen
en dag till Brahe, “och säg honom, att han får enskildt
företräde hos mig i morgon efter kl. 11; men säg honom
tillika, att han derom ej får nämna ett ord för någon
men-niska och låt släppa honom in garderobsvägen, begriper
ni? Ni skall sedermera bli underrättad hvarom frågan är,
herr grefve!“
Brahe undrade, — men lydde och tillät sig icke en
fråga, som kunnat påskynda de upplysningar, monarken
framdeles utlofvat. Han hade gjort sig till regel, att
aldrig tvinga sig till något förtroende, och just derför gafs
det honom så odeladt. När han klockan 12 följande
natten gick upp till konungens sängkammare, för att på
vanligt sätt samspråka med honom en och annan timme och,
sedan han lagt sig, läsa för honom tills han somnade,
svarade kammartjenaren i garderoben, att **** ännu vore
inne hos hans maj:t!
“Låt mig veta, när hans maj:t blir ensam,“ tillsade
Brahe, och återvände till sina rum.
Klockan blef nära 1, innan **** tog afträde och Karl
Johan sjelf skickade efter Brahe.
“Jag har haft en vigtig öfverläggning, herr grefve!“
yttrade nu konungen, “kanske kommer den att inverka på
Sveriges, ja! på Europas öde och till och med bestämma
min plats i häfderna.“
“Det fordras, att ni säger det, nådigste herre! för
att jag skall kunna tro, att öfverstelöjtnant **** är en så
vigtig person,“ anmärkte grefve Brahe med en dragning
på munnen, som först släpptes lös till fullständigt leende,
när han såg, att intet åskmoln af missnöje skockades på
monarkens panna.
“Just derför,“ återtog denne, “att **** är ett slags
äfventyrare, men oförvägen och listig, göra
omständigheterna honom särdeles användbar för mina planer. Om han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
