Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
holms slott, der han helst hvilade, ansåg han det likväl
höra till kungligheten, att med någon lysande bankett fira
sina egna, sin gemåls och deras barns festdagar: — ja,
han gaf till och med stundom barnbal på äldste
arffur-stens, sin sonsons, födelsedag, under dennes yngre år. Det
ingick dock lika mycket statsmannaomtanke och på visst
sätt landsfaderlig ömhet om de behöfvande i dessa
hotfester, som praktlystnad och åtrå att utbreda glansen af
sin höghet. Ty utom de betydliga gåfvor, som vid dessa
tillfällen utdelades åt de fattiga, öppnade dessa
tillställningar, ju ståtligare desto mera, tillfälle för näringsidkare
af alla slag att afyttra varor och förtjena penningar.
Karl Johan hade fin smak, äfven i detta ords egentligaste
bemärkelse, satte värde på ett godt bord och hans kammar
spisningar voro i detta afseende utsökta. Men med åren
förlorade han sina tänder och dem konsten gaf honom i
ersättning kunde endast användas på lättuggade födoämnen.
Uppgiften att tillreda rätter, isynnerhet af kött, som
förenade must med mörhet, kunde naturligtvis endast till en
viss grad lösas. Detta förtröt monarken, som fann köttet
än för litet, än för mycket stekt eller kokt. Vid sådana
tillfällen hände stundom att han, ännu qvarsittande vid
bordet, lät förekalla köksmästaren och gaf honom, i
gästernas närvaro, allvarsamma snubbor. Excellensen Lagerbjelke,
som varit befald vid en kammarspisning, der dylika
skrapor blifvit utdelade, yttrade i anledning deraf till
författaren af dessa utkast: 11 näst den olyckan att vara hans
statsråd, finnes ingen otacksammare befattning, än att vara
hans kock.“
Drottningen icke blott delade sin gemåls åsigt, att
konungahusets festdagar borde firas med pomp och ståt:
hon älskade att äfven under dessa högtiders mellanrum
föra ett kungligt lefnadssätt, hvarmed hon förstod
omvex-lande nöjen och glada tidsfördrif. Född och uppfödd i
den rika pariserverldens (fastän icke i skötet af denna stad)
yppighet och vana att endast behöfva bekymra sig om sin
toalett och sina förströelser, blef det en stor svårighet att
angenämt sysselsätta sig i Sverige, då Desideria icke, som
Lovisa Ulrika, fann en utväg i politiken, vetenskaper och
konster, som Sofia Magdalena, i sina kammarfruars
anekdoter från hufvudstadens enskilda lif, som Hedvig Elisabet
Charlotta, i literatur och en vidsträckt brefvexling, eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
