- Project Runeberg -  Karl Johan och svenskarne. Romantisk skildring / Del 4 /
134

(1881) [MARC] Author: Magnus Jacob Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och anser sig sjelf mindre sårad, än herr baronen och
statssekreteraren af dess trotsiga och imponerande förhållande,
hvilket herr baronen efter vunnen, forut saknad
upplysning, vid ett lugnare öfvervägande troligen sjelf ogillar,
hvarför ägoskilnadsrätten för denne gång låter det
der-vid bero, med den erinran, att en annan gång, då herr
baronen och statssekreteraren framträder såsom part, blott
skåda sig i denna ställning och iakttaga de i sådan
egenskap åliggande skyldigheter44 *).

Dylika drag af domstolarnas oberoende i rättsfrågor,
lagda till deras sjelfständiga anda i politiska mål, blefvo ett
verksamt medel för dem, som afsågo att i domaremakten
stöta på en motståndare. Mindre och mindre blef det
sedermera fråga om kunskapernas djup, förståndets skärpa,
skaplynnets fasthet vid tillsättningen af domare. Ju högre upp
desto mera vinnläde man sig om, att befordra medgörligt
folk, med inskränkta själsförmögenheter; och då någon vid
ett tillfälle yttrade sin förundran öfver en
justierådsutnäm-ning, svarade en redan förut blifven ledamot af högste
domstolen: 44att der behöfs folk, på hvilket man, då det
gäller, må kunna räkna44 **).

Oefterrättligheten i befordringsväsendet kunde ej
annat än göra ond blod, och samma följd medförde det
godtycke, som uppenbarade sig i embetsmäns både straff och
belöningar.

Amiral Kreuger — den tiden ännu blott major vid
flottan — hade såsom svenskt och norskt ombud afgått
till Marocko, för att bilägga de tvistigheter, som uppstått
mellan sultan Soliman och skandinaviske konsuln Gråberg,
i anledning af hvilka sultan hotade med fredsbrott. Eör
detta uppdrag uppehöll Kreuger sig en månad i Tanger
och tre månader i Mogador. Sistnämnde stad var då
blockerad af emot Soliman upproriska arabiska och schelukiska
horder, i följd hvaraf förbindelsen var afbruten mellan
denna stad och hufvudstaden Marocko. Det lyckades dock
Kreuger, att medelst en fakir (eller muhamedanskt helgon)
underhålla gemenskapen med sultan, fastän hela det
mellanliggande landet innehades af bemälde upproriske vildar,

*) Agoskilnadsrättens dom är gifven och afsagd den 27
november 1817.

**) Detta uttryck af herr E * * om hr v. R * är historiskt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 2 22:38:09 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmjkarljo/4/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free