Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verkade, emedan den beröfvade hans rådgifvare styrkan at
ett förenadt motstånd och gjorde dem följaktligen mera
böjliga för hans allenastyrande begär. Men i tillkomsten
af detta missförhållande var han helt och hållet oskyldig.
Det florerade redan bland första uppsättningen af den
grundlagliga rådkammaren efter 1809 års statshvälfning,
långt innan någon drömde om Bernadottes underbara
utkörande till svensk tronföljare, och nittinio hundradelar af
svenska folket ej ens visste att han fans till.
Den första spänningen uppkom mellan hvälfningens
tvänne hufvudpersoner: Adlersparre och Adlercreutz. Deras
inbördes afund och osämja, maskerad af yttre
höflighets-iakttagelser och hycklade försäkringar om vänskap först,
och sedan om försoning, äro ty v ärr! verldskunniga. De
kostade Sverige med vissliet Aland och finska andelen i
Svenska dåvarande statskulden, och sannolikt (åtminstone)
en betydlig del af sjelfva Finland, genom befälets
öfver-lemnande åt llathans olyckligt ryktbare general: allt en
följd af Adlersparres fasa för Sofia Magdalenas sonson —
Fredrika Dorothea AYilhelminas son — och hans
outplånliga tacksamhetsförbindelse till Kristian (sedermera Karl)
August, som, till trots af sin då varande konungs
befallningar, lät danska krigshären hvila på hanen i Norge,
medan Adlersparre från dess gräns tågade med svenska
trupperna till Stockholm för att tillvägabringa
statshvälf-ningen.
Den nu anmärkta splittringen var personlig: en annan
uppstod ur sakförhållandena mellan statssekreteraren för
krigsärenden och generaladjutanten för krigshären. Det
var naturligt att dessa begge onaturligt skilda
beståndsdelar af en krigsminister skulle ryckas om öfvertaget.
Olägenheterna af detta missförhållande röntes mindre vid
statsskickets början dertor, att Adlercreutz, oaktadt sitt
höga anseende och stora inflytande, grundade både på
bragderna i Finland och tilltaget den 13 mars, och fastän han
var en man af bestämdhet och fast vilja, gaf och tog
skäl och fogade sig efter dem. Yi anföra blott ett
exempel. Från Örebro slott den 25 september 1810 hade han
utfärdat en generalorder, af innehåll: att “alla
underdåniga förslager och memorialer, som röra befälet och
regementerna, af hvad namn och beskaffenhet de vara må,
insändas hädanefter till konungens generaladjutant för ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
