Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
menta närmaste själsförvandt i rådkarnmaren, excellensen
grefve Lagerbjelke, hvilken baron Akerhjelm innan han
blef statsråd flitigt besökte och hvars vänskap han då
räknade sig till ära, som han nu vände hela sin ovilja.
Till afunden om öfvertaget i rådet, om företrädet mellan
inflytandet hos konungen eller kronprinsen, kom den å
baron Akerhjelms sida löjligt anspråksfulla literära afunden
— alltid den häftigaste äfvensom den outrotligaste bland
alla — och den om största framgången af deras forna
förvaltning af kungl. teatern, för hvars styrelse begge, tid
efter annan, stått i spetsen.
Ändtligen bör här anmärkas de merendels söndrade
meningarna mellan grefve Rosenblad och statsrådet Poppius,
hvilka likväl aldrig urartade till inbördes ränksmiderier;
lika litet som Wetterstedts outplånliga misstänksamhet
mot Lagerbjelke och farhåga att af honom varda utträngd
och efterträdd: — farhågor alstrade af grefve Lagerbjelkes
nära förtrolighet med Brahe och oumbärlighet för
konungens enskilda umgänge, hos hvilken han nästan dagligen
var befald till kammarspisning. Grefve Lagerbjelke, till
hälften förtretad, till hälften hånleende, yttrade om dessa
farhågor, att de voro så mycket orimligare, som, efter
svenska kabinettets 1812 följda statskonst och deraf
föranledda europeiska tilldragelser 1813—1815, Karl Johans
och grefve Wetterstedts namn blifvit med eldsdrag
oupp-lösligen gemensamt inristade uti århundradets tideböcker*’).
Det hade fordrats rysk varsamhet och venetiansk
tystlåtenhet, för att icke alla dessa slitningar inom konungens
rådkammare skulle utdunsta till allmänheten och menligt
inverka på samtliga rådgifvarnes gemensamma anseende.
I stället lade de sjelfva intet band på sina tungor, utan
togo snart sagdt hela allmänheten till vitne på sina
miss-hälligheter. Aldrig försummade de något tillfälle mellan
fyra ögon med främmande personer att beskärma sig öfver
de fiendtligt sinnade embetsbroderna och att utmåla dem
i vida bjertare färger, än sjelfva motståndet mäktade eller
tillät sig. Hvars och ens bemödanden gingo ut på att
sopa rent endast vid sin egen dörr, och tycktes med nöje
aflasta hela högen af orenlighet vid grannens. Och när
konungen sjelf var vid elakt lynne, skar han dem alla
*) Yttrande till författaren af excellensen grefve Lagerbjelke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
