Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•ersättning för insända tidningsartiklar och andra uppsatser
till Stockholms-Posten, hvilka ganska ofta inkommo —
merendels af alldeles ingen betydenhet och för det mesta
rörande utrikes händelser — och hvilkas öfversättning
från franskan och införande i bladet konungen förklarade
sig vilja särskildt betala, men hvarför Lindeberg
undanbad sig någon betalning. I följd deraf ansåg man
Lindeberg för ministerielt sinnad. Han var tvärtom illa
an-skrifven hos de ministerielle, samt häcklades och
förkättrades icke mindre af Granskaren än af Argus. Verkliga
förhållandet var, att Lindeberg allmänt hyllade liberala
grundsatser i alla ämnen dem han behandlade; men att
han föga eller intet befattade sig med de inrikes
ärendena och dagens politiska frågor. Dessa kunde likväl
icke helt och hållet undgå hans uppmärksamhet, och ju
mer den riktades derpå, desto mera blefvo hans åsigter
oppositionens, utan att han derför stod i snart sagdt den
ringaste beröring med dennas ledamöter, hvarken inom
representationen eller pressen. Tonen i hans tidning kunde
emellertid ej förfela att häraf ha sin känning och
föranledde en och annan förklaring af missbelåtenhet. Då
Lindeberg slutligen började den bekanta artikeln: “Sverige
1809 och 1832“, fick han flera föreställningar deremot och
anmaningar att upphöra dermed, hvilka slutligen
förvandlades till en hotelse om pensionens indragning. Härtill
svarade Lindeberg, att han hade ingen rätt till dess
åtnjutande, att han ej kunde med ett enda ord beklaga sig
•öfver dess upphörande, men att han som publicist var
skyldig allmänheten att genomföra det ämne, han en gång
börjat behandla, och att för honom fans intet skäl att afstå
derifrån, då artikeln icke var juridiskt brottslig. Den
fortsattes således och pensionen indrogs. Detta skedde i april
månad 1832 *).“
Lika mycken förtrytelse, som denna uppsats väckte i
de högsta regionerna, lika stora sympatier faun den hos
allmänheten. Skånska Posten (den 27 mars 1833)
innehöll en insänd uppsats, undertecknad “En förening af sanna
fosterlandsvänner4*, som började med dessa ord:
“Af de arbeten, som i senare tider lemnat pressen
har knapt varit något, som väckt ett så allmänt intresse
*) Biografiskt lexikon öfver namnkunnige svenske män; åttonde
bandet, andra häftet; sid. 220—221.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
