Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Adelsvärd, hvilka, med eller utan kronprinsens bifall,
sällan eller aldrig syntes, ännu mindre yttrade sig inom
representationen; kunde ej träffa Akerhjelm, som var invigd i
prinsens förtroende och som nogsamt visste att paketet ej
var stäldt till honom; kunde ej vara motbjudande för
Mörner och Löwenhjelm, hvilka, vid den näst föregående
riksdagen varit underkastade en lika beskaffad krigsaga, så
länge Nordins välde räckte, från hvilken tanken nu blifvit
lånad, om icke hellre inblåst*, men var så mycket mer
stötande mot Lagerbjelke, hvilken med Wetterstedt
jemn-god, om icke honom öfverlägsen både som talare och
statsman, utan dennes vink visste att urskilja om, huru och
när han borde taga till ordet. Wetterstedts klipska och
Akerhjelms forskande blickar voro också fästade på
Lagerbjelke, då han, som kände sig djupt sårad af prinsens
uppmaning, med qväfd sinnesrörelse förklarade, att han för
sin del ärnade endast i högsta nödfall deltaga i
riksdagens öfverläggningar och icke yttra sig vid andra
tillfällen, än då pligt och hederskänsla sådant oeftergifligen
föreskrefvo *).
Emellertid verkade detta på dubbelt sätt menligt för
regeringen: det ökade splittringar inom rådkammaren och
afväpnade en bland hennes yppersta försvarskrafter.
Härigenom påskyndades grefve Lagerbjelkes föresats
att taga afsked: en föresats, hvars fördröjda verkställighet
vid riksmötets slut endast härrörde från hans
undergifven-het för konungens uttryckta vilja. Karl Johan besvor
honom nämligen, att icke öfvergifva sig, medan
“framtidsmännen" ryckte honom allt närmare på lifvet.
Det hade eljest af gammalt varit Lagerbjelkes plan,
hvilken äfven Brahe lät sina vänner förstå äfven vara
sin, att tjena kronan så länge den bars af Karl Johan;
men att draga sig tillbaka i det enskilda lifvet i samma
stund han lade sina ögon tillhopa. Grefve Lagerbjelke
skref på baron Nordins räkning, att kronprinsen visade
honom, visserligen aldrig ohöflighet, men alltid köld och
intet förtroende. “Om icke kronprinsessan funnes,“ yttrade
excellensen Lagerbjelke mellan fyra ögon till författaren,
“så satte jag aldrig min fot inom det unga hofvet; men
hon tycks inse och vilja godtgöra sin gemåls likgiltighet,
*) Se näst föregående not.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
