Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fick stryk och flydde som jagade harar, “ svarade
ex-korporalen.
“Rätt bra, min vän,“ återtog grefvinnan, som i
ögonblicket insåg hvartill korporalen var användbar för det
ändamål, hvarpå hon funderade. “I morgon tager ni på er
högtidskläderna, med belöningspenningen på bröstet och
aflägsnar er ej ur parken, utan mitt särskilda tillstånd,
antingen göromålen fordra att ni här uppehåller er, eller
icke. Som gammal krigare är ni ju van att noggrant ställa
er erhållna föreskrifter till efterrättelse ?“
“Skall ske, nådiga fru grefvinna!“ blef, under ett
för-nyadt ställningssteg, svaret, utan att det föll den gamle
krigsmannen in, att med ett “h varför ?“ bryta mot den
blinda lydnadspligten.
Under fortsättningen af grefvinnans spatsergång,
stannade hon händelsevis under Yasa-eken och hennes blick
föll på Pehr Brahes minnessten, den hon väl tusen gånger
förut sett, med samma likgiltighet, som hvarje annat
föremål det vanan afnött retelse och förlamat spännkraften.
Nu åter väckte Brahestenens åsyn allvarsamma
betraktelser hos ställets egarinna. Hon fixerade den länge. Hastigt
blixtrade någon lycklig tanke ur de sköna ögonens spegel
och kring läpparnas dragning sväfvade ett förnöjdt
småleende. “Ja,“ yttrade hon halfhÖgt vid sig sjelf “ja, det
skall både roa och smickra honom.“
Grefvinnan återvände till slottet, tillsåg, att de
befallningar, hon gifvit för den väntade höga gästens
emotta-gande, blifvit verkstälda och afbidade derefter i största
lugn det återstående af dagen hans ankomst.
Sent på aftonen höll det kungliga åkdonet på
Ryd-boholms trånga borggård. Grefvinnan sjelf gick ned till
porten att helsa sitt höga främmande välkommen. Konungen
slöt henne i sin famn och kysste hennes panna,
Stjufmodren och gunstlingen vexlade talande blickar.
Karl Johan, hvars lynne ännu vid ankomsten var
mulet, klarnade mer och mer under samtalen, dem
värdinnan alltid visste gifva någon för honom angenäm
vändning. Också gjorde han nu sin måltid med en matlust,
som väckte omgifningens både förvåning och glädje. T\r
under de föregående åtta dagarne hade han klandrat och
skjutit ifrån sig hvarje fat, som blifvit framsatt på hans
bord, och köksmästaren regelbundet hvarje dag blifvit före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
