Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brahe lastade imder detta samspråk mellan konungen
och soldaten ett frågande ögonkast på sin stjufmoder och
läste i hennes småleende svaret, att hon förberedt detta,
tor Karl Johan så angenäma, sammanträffande.
Också var dennes panna nu fullkomligen molnfri, och
omgifningen förlustade sig ånyo i det klara lynnets solsken.
Yid återvändandet till slottet förde grefvinnan
monarken en väg, som ledde förbi Yasa-eken. Karl Johan
stannade der och talade med ingifvelse om sin store företrädare,
efter hvilken detta ännu lefvande minne vore Braheättens
ära och Rydboholms förnämsta herrlighet, och han liknade
jernbanden och bleckplåtarna på det konungsliga trädet vid
ärorika ärr på en hjeltes bröst.
“Visserligen, nådigste herre 1“ anmärkte grefvinnan
Brahe, “är denna ek ännu det dyrbaraste vårt hus och
llydboholm ega; men det felas i vår gemensamma ära,
att kunna visa åt samtid och efterverld ett oss närmare
och för våra hjertan ändå dyrbarare minne af Vasas
efterträdare och vederlike, stiftare, liksom han, af en
konungaätt, men sträckande en dubbel spira öfver tvänne
lycklig-gjorda folk.“
“Tillåt, nådigste herre!“ vidtog här excellensen Brahe
“att jag, å egna och mina syskons vägnar, förenar våra
böner med min mors, att ers maj:t må täckas tillskynda
Bydboholm samma utmärkelse, som fordom Gustaf Vasa,
så att den senaste eftertid här kan finna förenade minnen
af Gustaf I och af Karl XIV Johan, de begge stora
stif-tarne af Sveriges mest lysande regentslägter.“
“Af allt mitt hjerta gerna vill jag gå denna er
önskan till mötes, mina dyra vänner,“ svarade Karl Johan,
smickrande Öfverraskad af förslaget. “Sen ut någon
lämplig plats och skaffa mig hvad som behöfs till planteringen,
så vill jag genast företaga den.“
Grefvinnan anmärkte, att hans maj:t redan torde vara
trött af den långa spatsergången och hemstälde derför om
uppskof till eftermiddagen af beslutets verkställighet, då
allt skulle vara i ordning för ändamålet. Emellertid
hembar hon och gunstlingen gemensam underdånig tacksamhet
för den ära, konungen ämnade åt deras stamgods.
Nu utdelades nödiga befallningar för den beramade
planteringen. Platsen uppgräfdes, så att mullen blef lös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
