- Project Runeberg -  Karl Johan och svenskarne. Romantisk skildring / Del 4 /
304

(1881) [MARC] Author: Magnus Jacob Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Karl Johan ledsagade sjelf sin höge gäst till den
kejserliga slupen, som afbidade vid landstigningstrappan
utanför Logården. De gingo ned genom denna, från hvilken
ända till kajen ett två alnars högt skrank var uppfördt
och öfverklädt med blått kläde. Inom detta skrank, hvars
golf var belagdt med en grå matta, vandrade de begge
monarkerne, inbegripna i vänskapliga samtal och
efterföljda af sina uppvaktande.

Nikolaus hade med sitt besök i Sveriges hufvudstad
gjort en omätlig eröfring, som 100,000 ryssar ej mäktat
åstadkomma. För att hafva Karl Johans konungaborg på
sina fem fingrar behöfde han ej resa till Stockholm —
Nikolaus visste det allt för väl — men hans uppträdande
der tillintetgjorde i ett ögonblick alla de fördomar, af hvilka
svenska allmänheten förut varit intagen mot hans person.
Man hade förfärat med skräckbilden af nära nog en
var-ulf — och man fann i stället den mest majestätiske
riddare. Man hade ingifvit afsky för en vild tyrann, fegt
gömmande sig bakom bajonetternas förmur — och man
fann en oförskräckt, högst belefvad furste, utan annan vakt,
än den högsinta tillförsigten till det folks ädelhet, hos
hvilket han gästade, vandra, åka, rida midt ibland arffienderna
till det hotande välde, hvaraf han sjelf är den lefvande
uppenbarelsen. Man hade väckt förtrytelse mot
öfvermo-det, som andades blott för att skymfa och förödmjuka —
och man fann en vänskapligt stämd monark, ifrig att
bibehålla grannsämjan, med uppmärksamhet och aktning
bemötande Sveriges regentslägt och embetsmän, samt på
det artigaste lofordande allt hvad han iakttog, som kunde
lofordas, utan fara att synas skef i sina omdömen eller
skrymtaktig i sina yttranden. Lägges härtill det
vördnadsbjudande i hans utseende och hållning, det öfverraskande,
nära nog underbara i hans ankomst och feeriet af hans
nattliga afresa, så är det djupa, fördelaktiga intrycket af detta
oväntade besök lätt förklaradt. All förolämpande
öfver-drift, all skadlig ensidighet, all dåraktig motvilja utplånade
dessa tvänne dygn, ingenting annat qvarstod och qvarstår,
än den oafhändliga svenska sjelfständighetskänslan, som,
tänd af Gud och naturen, insupen med modersmjölken
och fortplantad af Engelbrekts och Sturars minnen,
hvarken förblödt under Kristierns bilor, eller czarernes svärd.
Nikolaus efterlemnade hågkomsten af en stor monarks rid-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 2 22:38:09 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmjkarljo/4/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free