Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjunde uppträdet.
(Konungens röda förmak på Stockholms slott.)
Karl Johan, med armarna i kors, står vid ett fönster
och skådar åt Norrbro och Gustaf Adolfs torg (häftigt tili
Brahe, i det konungen pekar på Norrbro). “Ser ni de der
flockarna på bron, herr grefve? Tio till tjugu i hvarderar
oaktadt mitt förbud, genom min öfverståthållare, att ej
flere än högst tre personer åt gången få sälla sig
tillsammans. Men så blir jag åtlydd nu för tiden, så är er
svåger aktad... så vida han ej rent af spelar under täcke
med orostiftarne. Men det skall bekomma honom illa,
begriper ni? ... Det är hans klemighet, hans
obeslutsamhet jag har att tacka för att det kommit till dessa
ytterligheter. Om, i stället att dagtinga med packet, då det
slog in fönstren hos vår vän Nerman, baron
Sprengt-porten utvecklat obeveklig stränghet, så hade de
illasinnade blifvit skrämda och det hade dermed varit slut. Nu
är det jag — jag sjelf, begriper ni? — som skall göra
slag i saken. Låt kalla in vakthafvande ry ttmästaren vid
ert regemente, herr grefve?“
Brahe (undvikande). “Tillåter ers maj:t mig att
underrätta honom om ers maj:ts höga afsigter?“
Konungen (vred). “Nej, hör ni? Jag vill sjelf
underrätta honom om min vilja. Jag sjelf.\ begriper ni?“
Brahe. “Kanske ...“
Konungen (afbrytande, stampar i golfvet). “Det är er
lagkrönte konung, som befaller... det är jag som är
Sveriges och Norges konung, begriper ni? Det är min
bevågenhet, som gör er storhet. Akta er för min onåd och lyd.“
Brahe öppnar dörren till stora galleriet, der
kabinetts-kammarherren väntar, och ger honom befallning att
tillkalla och hos konungen insläppa vakthafvande ryttmästaren
af dagen vid gardet till häst.
Konungens hetta och harm växa emellertid med hvarje
sekund. Hans åtbörder äro ömsom vilda och löjliga.
Han snarare ryter än talar, men utan afbrott och utan
sammanhang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
