Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smaklöst politiskt smicker, eller utgjutelser af forgudning
och dylikt", der följande oöfverträffiiga godbit förekommer:
"Gå vi upp till templet — de första toner, som
förklinga under hvalfven, skola påminna om, att det var Han
(Karl Johan), som räckte oss vår nya psalmbok och bjöd:
sjunger Herranom en ny sång! Men gå vi i stora
skaror ut såsom till skämt och lek, för att under
Djurgårdens ekar kringsväfva hans barn och ätt och tvinga
dem att stanna, medan vi ropa lefve; då skola träden
hvar-under vi stå, och blomsterlanden deromkring vi springa,
vänligt erinra om honom, som stälde träden dit och lät de
rika landen glädja vårt öga."
Utrikes hof, så snart de blefvo underrättade om det
i Sverige firade regeringsjubileet, läto sina der anstälda
sändebud till Karl Johan framföra deras lyckönskningar,
och kejsar Mkolaus skickade till och med Amiral von
Hei-den enkom för sådant ändamål till Stockholm.
Hvem var glad, om icke Karl Johan och Brahe och
hofvet och regeringens ledamöter!.. .
Och de hade ock i sanning orsak att fröjda sig’; ty
genom oskickligheten af periodiska motståndspressen och
fintligheten af den ministeriella, hade regeringsjubileet
åstadkommit en brytning i tänkesätten, som kunnat medföra de
allvarsammaste följder, om icke, innan de hunno mogna
och bära frukt, grafven helt oförmodadt öppnat sig under
den firade monarkens fotter.
Karl Johan började mer och mer, särdeles efter sitt
regeringsjubileum, hvilket han sjelf betraktade som en ny
vändningspunkt i sitt politiska lif och som, på sätt nyss
nämndes, i kraft af just hans vedersakares otymplighet,
var hardt nära att blifva det, — började, säga vi, att vänja
sig vid och finna behag uti en vördnadsbjudande ålderdom, ^
ansåg sig vara halft om halft profet och patriark, bättre
och upphöjdare till och med än begge, och gaf, vid
enskilda företräden till personer dem han ville visa
synnerlig bevågenhet, sin välsignelse, under det han lade sina
händer på deras hufvuden *). I detta föreställningssätt
ingick likväl ingalunda tanken på ett annalkande slut, tvärtom:
han oberopade ofta, att hans moder uppnått en ålder af
92 år, och han var så öfvertygad att sjelf hinna en ändå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
