Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fysiskt och politiskt afseende — han sköt med handen
kronprinsen tillbaka och vinkade i stället på Brahe, som genast
skyndade fram och tog konungen under ena armen, medan
han med den andra stödde sig på excellensen Grefve Karl
Lowenhjelm *). Det var dock denna gång en åkommen
mat-tighet, utan vidare följder, och efter några minuter
återhem-tade han sig och tycktes vara munter och frisk som förut.
XXX.
Karl Johans 81:sta födelsedag nalkades. Som vanligt
instälde sig rikets högre embetsmän, särdeles af
militär-vrket, från nära och fjerran för att lyckönska. Dagen
förut begärde öfversten baron Mörner företräde och
konungen emottog honom förmiddagen, innan han ännu
lem-nat sängen. Mörner androg, att han i dag uppvaktade
och för hans majifcs fötter nedlade sina underdåniga, af
brinnande hjerta utgångna lyckönskningar, för att icke
morgondagen öka antalet af uppvaktande, hvilkas mängd
han i alla fall befarade kunde trötta och besvära hans maj:t.
“Jag tackar Otto uppriktigt för denna dubbla
uppmärksamhet/4 svarade monarken, “också bör Otto förstå,
att jag ej sammanblandar edra lyckönskningar, som jag
af gammalt vet att de härleda sig från hjertat, med dem,
hvilka bruket och tjenstepligt föreskrifva.“
Mörner, som, under det konungen talade, oafbrutet
och oroligt fixerade honom, tog ånyo till ordet:
“Jag ber ers maj:t om nåd, men jag kan icke
undertrycka den farhåga, som ers maj:ts utseende inger mig,
att ni dag icke befinner er väl, nådigste herre!“
“Bah!“ svarade monarken undvikande. “Vid 80 år
sofver man ej lika godt som vid 30 och sådant har
naturligtvis inflytande’ på utseendet.44
“Ännu en gång ber jag ers maj:t om nåd för min
enträgenhet,44 fortfor Mörner, med sorgligt allvar, “men ers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>