Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hufvudet utom sängen, hvars omhängen han undansköt och
ropade med ansträngd, nästan dof röst: “Que Bieu vous
be-nisse, mon clier ami, vous et tous les votres! Entendez-vous?’1 *)
För sin läkare, sin omgifning och sina middagsgäster
dolde konungen sorgfälligt, med den mest förundransvärda
sjelfbeherskning, huru illa han befann sig, och när han
upplöste cirkeln och gick till sängs, anade ingen att det
var för att aldrig mer, lefvande, lemna henne. Grefve Brahe
var, som vanligt, den siste som aflägsnade sig. Af hjertat
önskade monarken och gunstlingen hvarandra en god natt.–––––-
Men uppvaknandet!...
Med snabbheten och bestörtningen af ilbudet från en
slagen fältherre, som ger sina landsmän tillkänna den
segrande fiendens anryckande för att härja och plundra, instälde
sig, innan dagen ännu börjat bräcka, en antruten hofbetjent
hos excellensen Brahes kammartjenare och berättade, häpen
och skälfvande, att nyss, när konungens kammartjenare
nalkats monarkens säng, hade han funnit honom rörd af slag,
sanslös och döende. Med detta budskap väcktes gunstlingen,
som, halfdöd sjelf af förskräckelse, flög ur sängen, kastade
på sig kläderna och i exempellös oordning, både hvad det
yttre och tankarne angår, sprang ur sina rum
löngångarna upp till konungens. Läkaren inträffade der nästan
i samma ögonblick, och då han förklarade tillståndet
för-tvifladt, skickade Brahe genast bud efter kronprinsen och
flere läkare tillkallades.
De sammanstämde i utlåtandet, att konungen, som låg
i dvala, ej kunde återkallas till lifvet med mindre, än att
han genast blefve åderlåten. ’‘Häremot möter det hinder/4
anmärkte hans tjenstgörande lifmedikus, “att hans maj:t
alltid hyst oöfvervinnerlig afsky för åderlåtningar, och en
gång for alla strängt förbjudit mig, att, under hvilka
förhållanden som helst, någonsin sätta åderns öppnande i fråga/4
44Jag äskar derför edert bestämda yttrande, mine
herrar,44 tog kronprinsen till ordet, med rost och uppsyn, som
afspeglade den djupaste bedröfvelse och bekymmer,
’‘huruvida vid detta olyckliga tillfälle någon annan utväg gifs,
att rädda konungen, min dyre faders, lif?44
Läkarne förklarade enstämmigt, att de ansågo intet
annat försök till räddning kunna, med hopp om framgång,
tillitas.
Historiskt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
