Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig sjelf begärde att få gå in tili sin mor och söka sin
förlåtelse, hvarmedelst således, efter återkomsten, jag fick
förklara honom att också Konungen nu vore nöjd med
honom. E. m. var han dock rädd att vilja se Pappa,
då vi togo honom med oss upp i öfra rummen medan
öfverheten i dag åt i slottet. Rädslan förgick dock,
då han ej fann Konungen der; men Hertiginnan och
damerna, som roade honom på det bästa.
Den 18 Julii. På hemresan från China e. m.
började prinsen på en gång ropa efter JJGoda vän"
(Stac-kelberg) och oaktadi allt vårt bemödande att säga
honom, det vi nn just fore hem igen att råka goda vän,
ropade han lika fullt under starkt skrik med humeur och
gråt: "Niij nu, Goda van, nu/JJ hvilket på lika sätt
fortfor sedan vi kommit hem. Hot att goda vän ej skulle
komma så länge Prinsen gret, äfvensom att derest han
ej tystnade, jag skulle gå efter Konungen och bedja H.
M. komma in att göra Prinsen lydig: allt var förgäfves.
Jag gick då upp i rummen der Konungen satt vid
lekturen och anmälte förhållandet. H. M. kom genast ned;
men med sin ankomst bragte han dock Prinsen icke till
ringaste ändring i skrik eller ilska, än för det man icke
yille bära honom, än för det goda vän icke var inne.
H. M. moraliserade Prinsen med allt sagtmod; men han
svarade till allt hvad Konungen befallte honom
göra, oaktadt riset visades honom, hvilket snarare gjorde
honom mera ond. Konungen gaf då Prinsen en
allvarsam risbastu, under det jag anbefalldes hålla H. K. H.
Prinsen bad väl genast sin Herr fader och oss alla om
förlåtelse och lofvade bättring; men höll icke ord öfver
par minuter, utan började ånyo med humeur gråta och
exercera sina kapriser: ville straxt gå och sofva utan att
äta, förargade sig bittert att Konungen sade det han
skulle äta först och att H. M. befalte Prinsen tiga samt
komma till sig. Han svarade JJnej” till allt, äfven till den
förmaningen att vara beskedlig, from och lydig: han
för-blef vid sitt påstående det han skulle sofva. För sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
