Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen vilja fiade o. s. v. tj en te till ingenting annat, än att
agga honom, titl annu mera skrik och ännu värre kom*
menderande. Prinsen nöjde sig ej en gång härmed,
utan kastade sig ur sin säng och i Jemfels’. Så snart
denne lyftat Prinsen tillbaka i sin egen säng, började
Prinsen gallskrika och ropa: ȀV/7 JVej/yy till allt hvad
Armfelt sade honom. Han började lika fullt stiga upp,
och fara var att han vid fotterna af sin säng skulle vilja
kasta sig ur. Armfelt måste nu stiga upp, gå till
Prinsen och isäga honom med all möjlig ferm ton, att han
skulle tiga och upphöra med sitt skrik; men ju mera
han honom dertill förmanade, desto mera gjorde
Prinsen determineradt positift motstånd, med lika skrikande
af alltid samma »ne/». Ingen hotelse att gå in till mig
öch skaflä Prinsen en risbastu hjelpte. Ej en gång
Prinsens tagande i mörkret på sjelfva riset, hvilket Armfelt
éxpres gick ut efter. Prinsen iörblef vid sin bitterhet
och sina skrik intill dess jag inkom kl. nära % 8.
öf-ver två timmar hade han således nu jemt hållit ut att
skrika, utän att vilja en enda gång tystna eller gifva
höf-liga ord ifrån sig, då han genast fått komma ur sängen,
emedan elden redan var påtänd för mera än en half
timma sedan. Armfelt stod beständigt vid hans säng och
blott såg på honom, hindrade honom att egen\illigt
stiga upp och förkunnade honom, att så länge han skrek,
var ond och kommenderade, skulle ingen göra honom
till viljes; och att ju längre han Yore olydig, desto
svårare straff skulle han ådraga sig. När jag inkom och
skämde ut honom, blygdes han och började sakta sig
samt omsider tiga och bedja hofligt få stiga upp. När
han tegat en lång stund och börjat några gånger å rad
i höfligå böner ombyta sitt förut blott befallande tal och
röp, lät jag upplyfta Prinsen ur sin säng att påklädas.
Han vår flat öch öppnade ej munnen under hela
på-kladningén^ tegarae sedan hvarkeh frukost af oss e lier
att tala med oss. &ågra gånger sadé han, ått Prinsen
nu åtér vore ¿ny eke t beskedlig. Vi svarade: att sådant
vore hans skyldighet, men ait han ock ständigt oeh ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
