Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ur dennes åsyn, innan Prinsen på en gång kom till mig och
brast ut i full gråt for det han saknade Wachtmeister.
Den 23 Oktober. Prinsen vaknade före kl. 6,
ville strax upp, och för det han ej fick, emedan eld ännu
ej hunnit uppgöras och ej ens var full dager, började
han storskrika och gråta. Jag måste imponera på
honom med. hot att ej låta honom komma ur sin säng på
hela timman, derest han gjorde sådant larm; och sedan
han nu en lång stund tegat, lät jag lyfta honom ur
sängen och börja hans påklädning. Han skämdes under
hela tiden den räckte så, att han icke en gång
öppnade munnen; men sedan kammartjenaren gjort honom
fardig, kom han med alla tecken af ånger till mig och
bad om förlåtelse. När kl. var inemot % 9 kom Baron
Armfelt, som i dag emottog vakten för åtta dagar och
Prinsen redan från det han nyss blifvit klädd frågat mig
om. Han helsade på honom med en vänlighet, som
såg mig ganska förställd och suspect ut. Efter en liten
stund ropade han om sin stora bubu; men innan
Armfelt, i kammartjenarens frånvaro, hann komma, var allting
redan bestäldt. Yi skämde ut och bannade honom för sin
osnygghet; men sådant syntes ganska litet bekomma
honom. Litet efter 10 gick han efter vanligheten öfver till
Konungen, var der i nära % timme och alltid särdeles
glad och munter; men på en gång kändes en elak lukt.
Man befarade att Prinsen burit sig illa åt; men han
nekade både på Konungens och Armfelts frågor. Lukten
blef dock emedlertid så stark, att han
ickedestomin-dre strax fördes öfver tillbaka i sina Fum; och befanns
då att han på ny räkning orenat sig, så att han för
andra gången i dag måste tvättas och klädas om från
huf-vud till fot. Jag skämde ut Prinsen i högsta grad och
lofvade skaffa honom ris, om han ännu en gång
begin-ge denna malpropreté. Han borde dessutom, tilläde jag,
genast få en risbastu, för det hatt icke sagt sannt då vi
frågade honom. Emedlertid lät jag genast förbjuda
Dra-banterne gå i gevär föfc honom i dag. Han ähörde allt
med nog insensible tystnad och likgilltigbet: en verkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
