Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
folor af ett ogint, oärligt, ondsint barn, skulle jag också
lagå fram ett ris på stunden och dermed söka aga ett
sådant barn för ondska, som det förtjenade *). Prinsen,
häpen öfver min oförmodade tillkomst och dessa
hotelser, tystnade genast, utlofvade beske dlighet, höll ord och
insomnade utan lång väntan. Detta upptäuda liumeur
emot Wachlin vållade förmodligen ännu en annan scen
i går aftons mellan Prinsen och Bonde. Den
vaktliaf-vande Lifpagen var ej tillstädes när Prinsen skulle gå
till sängs, livårföre hans kavaljer Baron Bonde lade
honom. Jag var ännu ej utgången ur hans kammare,
innan jag hörde honom ropa Bonden lill sig, och denne
lange nog tala vid honom under myggtjället i sängen.
Jag fick efteråt Bondes berättelse, att Prinsen1 vid hans
ankomst på kallelsen sagt åt honom med en led och
gråtfärdig, men tillika befallande stämma: "Bonde , släpp
"strax ned mitt myggtjäll pii den der sidan/" Bonden,
ické van vid att låta passera hos Prinsen en så
högdragen egenvillig ton, frågade honom hyad han sade? för
att gifva honom tid att sig besinna; men Prinsen, utan
blygsel, repeterade genast samma sin befallning, i samma
termer och ton. Bonden påminte honom då, att han
icke var van tillstädja Prinsen sådan plumphet och sina
viljors utöfning under pock; att då han höfligt bad om
hvad han åstundade, vore ingen som ej gerna gjorde
honom till viljes uti hvad som kunde gora honom ett
oskyldigt nöje; att om han hade sagt: vill Bonden vara1
så god och släppa ned mitt myggtjäll på den der sidan,
*) Kanslern, hvars “vård** Upsala Universitet EJ kunde **umbära,“
hotad med och häpen för — en risbastu!
”J, Öfverkloke i vår verld!
Hur liten tack den nit är värd,
Att sanningsglaset für oss hålla;
Att gillra med förnuftets garn. —
Q! lemnen oss — vi äro barn,
Och våra lekverk och vart flarji
Låt oss i ostörd t lugn behålla Y*
fVn, Lenögre».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
