Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTONDE KAPITLET.
Öfver ett omätligt fält af gyldene ax och
grönskande kullar löper silfverbältet af en kanal, på
hvilken Dalarnas ur klyftans djup röfvade skatter
förflyttas till Mälaren, som sedermera sprider dem till land
och haf. 1 enkelt majestät höjer sig på denna
leende tafla Strömsholms vackra lustslott, hvilket, så
länge Carl XI förde Sveriges spira, med Kungsöhr
delade utmärkelsen att skänka hvila och vederqvickelse
åt Konungen de korta mellanstunderna af hans
verksamma, statsnyttiga lif. Det var här hans bättre
men-niska hade rådrum att återgå till sig sjelf från ruset
af allt det smicker, all den äckliga, slafviska
förgud-ning, hvarmed lycksökare och ränksmidare eljest
öfver allt mer och mer fyllde hans sinne, till och med
i rådkammaren och ständerförsamlingen. Visserligen
nådde äfven hit Lindschölds predikningar om envälde
och konungamaktens /ursprung omedelbarligen från
Gud; men de sämre lidelserna i Carls bröst
uppspelades åtminstone icke här af slafsinnade folkombuds
föraktliga äflande att göra sig angenäma hos väldet
för dagen, medelst vidunderliga förkastelsedomar öfver
mera sjelfständige föregångares nagelfarande med
välden, som farit. (37).
Den förströelse Konungen sjelf fann på sina långt
från hufvudstaden belägna lustslott, ökade enformig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
