Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Se här något — yttrade Konungen nu
inställ-samt, i det han räckte nämnde kostbarheter åt
tiref-vinnan — som jag undantagit enkom för min fasters
räkning. Bär det till minne af mig; låt det bli
inseglet på vår försoning; och må detta vara sista
gången, min faster inlåter sig med mig i ett för oss
beg-ge så oangenämt ämne.”
Utan att tacka, utan att knapt bevärdiga
smycket med ett ögonkast, mottog Pfaltzgrefvinnan det och
höll det vårdslöst i handen, medan hon med spotsk
uppsyn fixerade sin höge brorson och med höjd ton
sporde: om detta vore allt hvad hon och hennes man
återfingo af den myckna egendom dem blifvit afhänd?
”Jag har ju redan sagt faster — svarade
monarken , misslynt — att J ej hafven någon rätt att pocka,
utan att detta är vedermäle af enskild nåd, en gåfva
af mig personligen/’
Nu jäste det Pfalziska blodet öfver hos Grefvin.
nan De la Gardie, och med uttryck af den yttersta
förtrytelse och förakt slängde hon smycket på
golf-vet för Konungens fötter samt utbrast: ”Har du tagit
köttet, så må du gerna hålla till godo benen också!”
Förtörnad och flat, pekade Carl, stillatigande på
dörren, och Pfalzgrefvinnan tågade ut med hållning
af segervinnaren från ett slagfält.
Hvad under detta mellan-fyra-ögon förelupit blef
icke berättadt för de begge Drottningarna eller i
hof-kretsen; men utdunstade småningom bland de
förföljda slägterna, från hvilka tilldragelsen genom
mundt-liga berättelser från föräldrar till barn öfvergått ända
till våra dagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
