- Project Runeberg -  Huset Tessin under enväldet och frihetstiden. Romantiserad skildring / Del 1 /
143

(1847-1849) [MARC] Author: Magnus Jacob Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

te hon sjelfmant gifvit att besöka Rådmanskan och
lemna henne del af Enke-Drottningens beslut.

”Är jag dA redan glömd — klagade han vid sig
sjelf,—-eller utträngd ur hennes hjerta af någon
lyckligare lottad och henne närmare i samhällsställning?
Eller har sqvallret hunnit hennes högtförnäma
anför-vandters Öron och bördsfåfängans maktspråk upprest
en skiljomur mellan hennes löften och hennes rang?”

Snarare med beklämdt hjerta, än glädje,
uppvaktade Tessin sedermera Konungen, för att vid hans
fötter nedlägga sin underdåniga tacksamhet. Och
ehuru monarken bemötte honom med utmärkt
bevågenhet och visade honom utsigten till fortsatta
framgångar, vägde för ögonblicket allt detta mindre i hans
sinne, än den glömska han syntes hafva iråkat hos
Hedvig Stenbock.

Men denna lätta sky af bekymmer jagade öfver
hans lefnadshimmel endast för att gifva nödiga
be-skuggningar åt den strålglans af fröjd, som just nu
var i begrepp att i fullt mått strömma ned öfver
taf-lan af hans öden.

Vid återkomsten från slottet fann han ett af
En-ke-Drottningens åkdon utanför porten till sin moders
hemvist. Den leende aning, som genast lifvade hans
själ bekräftades då han inträdde i förmaket, der
Fröken Stenbock satt i soffan bredvid Rådmanskan
Tessin, öfver hvars anlete nu första gången sedan hon
blifvit enka, hvilade ett uttryck af belåtenhet.

”Jag smickrar mig med hoppet — yttrade
Hedvig, efter de ömsesidiga helsningarna — att ni lika
litet misstänkt mig för försumlighet att vaka öfver
edra fördelar, som Hennes Maj:t för minskad nåd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 2 22:35:23 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmjtessin/1/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free