Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvars förestinderska han framför allt annat äskat, att
hon skulle inlära sin yra, öppenhjertiga, okonstlade
lärjunge sättet att beherrska, förställa och skicka sig
i stora verlden, der hans afsigt var att bereda sina
döttrar lysande giften och sålunda sjelf komina i
förbindelse med slägter af glans och betydenhet.
Landshöfdingen Baron Thegner var allt för
mycket upptagen af offentliga värf, att egna mer än
flygtig uppmärksamhet åt ställningen inom sitt hus och
sina enskildta angelägenheter. 1 början delade han
sin dotter Annas djupa bedröfvelse öfver förlusten af
sin maka, som han aldrig upphörde att sakna; men
han räknade, för dottern som för sig sjelf, på tidens
döfvande balsam, och han hoppades att rosorna
skulle småningom återkomma på hennes kinder, tårarnas
sky bortdunsta ur hennes ögon, sorgdrägten upphöra
att fördystra hennes utseende och den tunga
schaw-len att dölja behagen af hennes smärta växt. Men
ännu stod allting härutinnan på samma punkt, när
underrättelsen kom, att konungaparet var i begrepp att
resa till Upsala.
”Så länge Deras Majestäter täckas hugna vår stad
med sin höga närvare — yttrade Baron Thegner, sista
middagenv innan deras väntade ankomst, i det han
ställde ordet till Hand-Sekreteraren och Läraren —
uppskjutes undervisningen för min son och ni, käre
Wo-limhaus! är till hands på Landskontoret från klockan
5 hvarje morgon till middagen och vidare
eftermiddagen från 1 till JO.”
”Som Herr Baron befaller,” svarade Wolimhaus
och böjde hufvudet vördnadsfullt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
