Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ingen fara! — anmärkte Carl. — Om jag blir
trött, sätta vi oss på någon bänk. Men en dag, så
vacker som denna, vistas jag helst under Guds fria
himmel, och Drottningholms trädgård är just det
lämpligaste stället för hvad jag har att säga.”
Vid dessa ord och den tonvigt, hvarmed de af
Konungen uttalades, spärrade Enke-Drottningen upp
ögonen. ”Som Ers Maj:t befaller!” yttrade hon, i
det hon sjelf böd armen åt sin son.
1 dörren till ett yttre förmak vände Konungen
sig om och blef varse, att Riks-Marskalken ärnade,
på samma sätt som den öfriga uppvaktningen, stadna
qvar i slottsrummet, för att ej störa de begge höga
personornas mellan fyra ögon. Men Carl gaf honom
en vink att följa med, yttrande högtidligt, men, icke
ovänligt: ”Ni är icke till öfverlopps, Grefve Jan
Gabriel! under samtalet emellan Hennes Maj:t, min fru
moder, och mig. Gör oss således sällskap!”
Stenbock böjde hufvudet till ett tecken af
lydnad och följde, långsamt och stillatigande, de Kongl.
personerna på endast ett par stegs afstånd.
Vandringen blef ej lång, innan den låghaltande
Konungen sjelf föreslog att sätta sig på en bänk midt
framför det stora vattusprånget, der den klara sprittande
kristallen, glindrande mot solen, slungades till nära nog
samma höjd med slottstaket, och nedföll, fräsande som
champagnen, i fyra stora musslor, ur hvilka vattnet
sedermera smög tillbaka i jordens sköte, under det i
gran-skapet ett par, mindre till omfång men icke mindre
yra, strålar af det våta elementet bröto fram ur
hornen, som höllos af tvänne Tritoner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
