Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het, att den tafla hon bade framför sig inne i
Enke-Drottningens kabinett, ej var någon synvilla.
Trängseln vek mer och mer undan kring Ingeborg;
anletena liksom förlängdes; Tessins och hans ”kärestas”
beröm hördes bland alla tillstädesvarande mer och mer
högljudt. Ingeborg skiftade färg, kände sig
illamående och ilade bort.
Då sedermera Hedvig Stenbock tog afträde,
sedan hon fått kyssa ännu en gång Enke-Drottningens
hand och blifvit af henne hugnad med nådiga ord, så
högt uttalade, att de tydligt kunde fattas af de
uppvaktande, flockade sig hofTolket kring henne i yttre
rummen, önskade henne lycka till giftermål och
återkomst, betygade sin fägnad öfver hennes återseende
och inneslöt sig i hennes fortfarande vänskap.
För första gången saknades i dag uti
Enke-Drottningens cirkel tvänne personer, som annars tillhörde
hennes dagliga umgänge: Riks-Marskalken Stenbock
och Magdalena Stenbock, gift Oxenstierna, Hedvigs
egen syster. Den förre ville ej vara vittne till ett
uppträde, som våldsamt stötte hans bördsfördomar:
den sednare, äfven om hon velat det, hade dertill ej
kunnat utverka sin mans tillstånd; ty Kongl. Rådet
Grefve Bengt Oxenstierna var mycket för öm om den
ömtåliga Könungagunsten, och försigtig statsman, att
blottställa sin hustru för den farliga kryssningen
mellan de gamla slägternas förakt och den allenastyrande
Konungens misshag, från hvilket möjligtvis blott
funnits ett enda fjät till Grefvens eget fall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
