Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJERDE KAPITLET.
Ulrica Eleonora var endast fyra år gammal, då
ett statsgrepp införlifvade envåldsmakten med danska
konungadömet. Ehuru hon således hvarken kunde
minnas de listiga ränker som föregingo katastrofen,
eller den hemliga, men frätande förtrytelse, som tätt
i spåren följde besvurna rättigheters kränkning, fann
hon likväl, i mån som hennes förmåga att iakttaga
och göra slutsatser utvecklades, att icke allt var guld
som glimmade. Så såg hon siu egen far, Fredrik III,
rikt utstyrd med det oinskränkta väldets lysande och
fruktansvärda sinnebilder, blott vara en docka, till
hvars alla rörelser hans herrsklystna gemål, Sophia
Amalia, höll trådarna: såg henne med spotskhet
bemöta, med hotelser skrämma de kufvade
aristokra-terne: men såg tillika det mäktiga konungaparet i
sina förtrognes slutna krets sjelfve darra för sinä allt
inflytande, all sjelfständighet afklädde undersåter; såg
hofvets salar öfverbefolkade af slafviskt krypande
upp-vaktande, hvilkas städse smilande larf likväl ej alltid
lyckades dölja de skiftande uttrycken af ömsom
ängslan och förtrytelse.
Alla dessa missförhållanden’ sväfvade lifligt för
Ulrica Eleonoras tankar, då hon knappt hunnit sätta
sin fot på svenska jorden, innan hon äfven här blef
vittne till konungadömefs ränksmiderier, frihetens
dödskamp och det himlaburna enväldets uppkomst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
