Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Det är lättare att föreskrifva, än att undvika i
våra bistra tider, herr archiater! — anmärkte hon,
sorgligt småleende. — Man skulle hafva ett hjerta af
sten, för att icke uppröras af de fasor, som förestå
med de arme Liffländarne, af hvilka åtminstone
kapten Patkull lärer vara utan räddning förlorad.”
”Ers höga nåd känner honom förmodligen
personligen?” frågade Hjärne, med låtsad likgiltighet.
”Visserligen icke — svarade grefvinnan — jag
har till och med aldrig sett inenniskan; men jag
nekar ej, att både han9 uppdrag, hans uppförande och
hans öde i hög grad väckt mitt deltagande.”
”Det må nu till slut gå med den karlen som det
vill — fortfor Hjärne, hvars mungipor spefullt
kröktes— så har han i det afseendet åtminstone den
alldeles egna lyckan, att vinna fruntimren på sin sida,
utan att de knappt veta om den gynnaren är fågel
eller fisk. Ers höga nåd är hvarken den enda eller den
första, som tagit illa vid sig för hans skull. Min egen
dotter vore, Gud förlåte henne! nära nog i stånd att
uppoffra sitt eget lif, om hon derigenom kunde
rädda hans.” ,
”Hvilket förträffligt hjerta! — utbrast grefvinnan
— jag önskar lifligt att lära känna er dotter,
ochar-chiatern gör mig ett nöje att föra henne hit ju förr
desto hellre. Så länge min opasslighet hindrar mig
att göra och emottaga ceremoni-besök, räknar jag på,
att i er dotters umgänge finna en angenäm
förströ-else.,,
"Ers höga nåd är allt för nådig — genmälte
Hjärne, i det han, bugande, förde grefvinnan
Oxenstiernas band till sina läppar. — Måtte min dotter endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
