- Project Runeberg -  Huset Tessin under enväldet och frihetstiden. Romantiserad skildring / Del 2 /
125

(1847-1849) [MARC] Author: Magnus Jacob Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det gällde mindre att beveka, än alt stålsätta
henne. Hon saknade hvarken medlidande med
Lifiländar-nes öde, eller h&g att mana godt för dem; men
sällan ägde hön mod att motstå Konungens bestämda
vilja, och enträgenhet att länge hålla fort med
framställningar, som voro honom misshagliga. Men nu blefvo
hennes känslor så häftigt uppskakade af systrarna
Stenbock; Riks-Marskalken uppskrämde henne för det hat
de utskickades död skulle ådraga Konungen både i
Liffland och Sverige, i sammanhattg hvarmed han
fint-ligt anslog hennes benägenhet för den gamla adeln, som
fann sin ära förknippad med räddningen af
Liffländar-nes lif och dervid räknade på Enke-Drottningens
vanliga bevågenhet och beskydd; och
Öfver-Hof-Predikan-ten yrkade, ur gudalärans åsigt, att nåd måtte
utverkas för statskonstens offer, hvilkas död skulle allt för
tungt trycka den oblidkelige envåldsherrens syndabörda.

Hedvig Eleonora blef, i följd af alla dessa
bearbetningar och sin egen böjelse, fast i föresatsen, att icke
låta afvisa sig, innan monarken gifvit sitt konungsliga ord
att förskona de liffländske adelsmännen från dödsstraff.

Sedan Carl blifvit enkling och gjorde sina
måltider vid modrens taffel, stod tillfället henne dagligen och
osökt öppet, att med sin herr son inlåta sig rörande
statsärender. Carl hade deremot ingenting att
påminna; ty sällan bjöd hon till att inverka på hans beslut
och aldrig klandrade hon dem han fattat. Det stötte
honom således ej för hufvudet att höra henne föra
talet på Liffländarnes ryktbara högmål, som utgjorde
ämnet för allmänna uppmärksamheten. Men då han
dervid , med hetta, yttrade sin förtrytelse öfver Patkulls
flykt, afbröt Enke-Drottningen, lifligt:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 2 22:35:45 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmjtessin/2/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free