Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Skulle det vara möjligt! — utbrast Tessin,
lif-ligt. — Jag faller som frän skyarna. ... Ja, det han
icke ha tillgått på annat sätt, och jag kan ej nog
förklara herr statssekreteraren min vördsamma erkänsla
för den oförmodade upplysning jag vunnit. Men
huru skall jag kunna så, som det höfves och mitt
hjerta åstundar, för Hans Maj:t betyga min underdåniga
tacksamhet? Värdes äfven i denna omständighet
gifva mig ett godt råd!”
”Det bästa i åd jag kan gifva Ofverintendenten —
yttrade Piper — är att ni oförlöfvadt inställer er hos
konungen och sjelf förtäljer honom er bestörtning
först, besöket hos mig sedan och den förklaring
hvarmed jag tillhandagått. Berättelsen, ju mera osminkad
desto bättre, kommer att roa vår allernådigste Herre,
som dessutom älskar sanningen näst Gud, och jag
vill slå vad, atl han med odelad uppmärksamhet och
stort nöje kommer att aihöra den beskrifvande delen
af Ofverintendentens framställning, men afbrvter er
och sjelf börjar tala om annat, så snart ni rör vid
tacksamhetssträngen.”
”Hvilken ädelsinnad furste! Jag skyndar att
kasta mig för hans fötter” (133).
Med dessa ord hastade Tessin bort. Piper, hvars
leopardsögon följde honom tills dörren stängdes,
mumlade vid sig sjelf: ”Den der är på lif och död en af
de våra. På honom kan kungen i alla händelser
räkna . . . och jag.’’
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
