Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vida sannt, att kronan väl föll af Hans Maj:ts
hufvud, men icke på kungsgatan (146), utan i
Storkyr-kobrinken (147), och hvad järtecknet innebär kan jag
vid min eviga splighet upplysa, om det roar fru
svär-* mor att höra?”
vAh, Herre min Gud, hvad jag gerna vill veta
det! — utbrast Rådmanskan, ifrigt. — Bara det icke
är synd, att tränga in i den store Gudens
hemligheter, och det du har att säga ej är alltför rysligt att
afhöra för mina svaga nerfver.”
vDå finnes stärkande droppar på hufvudstadens
alla nie apothek och receptet skrifver jag gratis —
yttrade Hjärne, småleende — Hästens stegring och
kronans fall betyda .... Luta hit örat, fru
svärmer! jag är rädd, att någon lyssnare kan höra oss/’
— ”Ingen fara, Herr måg! Vi äro mellan fyra
ögon och dörrarna stängda...............Nå, hvad bety-
da då hästens stegring och kronans fall?”
— "Att Stallmästaren, som ridit in hästen, får
en skrapa, ja, så vida äpplet ej fallit långt från
trädet, ett par duktiga rapp af eldgaffeln på köpet/’
(148.)
”Så ni kan gäckas med heliga ting och gammalt
folk! — bannade Rådmanskan, flat och stött — Men
det är rätt åt mig. Jag borde begripa, att den som
så snart glömt kärleken till dottern, ej eller kan
länge hafva i minnet den aktning, han är skyldig
modren.’’
”Nå, nå, fru svärmor! tag icke så illa upp ett
oskyldigt skämt — bad Hjärne, i sin ordning träffad
af Rådmanskans anmärkning, i det han, oaktadt
hennes motstånd, fattade en af hennes torra, skrynkliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
