Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grundligt för att underställas till en sextonårig
lefinads-glad Furste: det tröttade och skingrade just dens
uppmärksamhet, hvilket det afsåg att fjettra. Carl
vårdade sig icke ens om att dölja huru tråkigt han
fann det, utan gäspade, slängde sig i stolen och
hvi-skade mellanåt temligen högt med Piper.
Kansli-Presidenten var förmycket intagen af sitt
ämne att gifva akt på Konungens alltför ungdomliga
beteende och den skadefröjd, som lyste ur
embets-brödernes ögon. Då han tystriade, föll Carl genast
och häftigt in: ”Är det ändtligen nu slut?" Och så
snart Oxenstierna, ej utan öfverraskning vid den
unge Furstens mindre belefvade sätt, bejakat frågan,
vände monarken sig till de öfrige Kongl. Råden och
yttrade, efter aftal med Piper: ”Finns ingenting att
invända mot hvad Herr Kansli-Presidenten nu anfört.’’
Grefve Bjelke begagnade den kungliga
uppmaningen att i ett korrt, men vältaligt och lifligt
muntligt föredrag prisa äran för Konungen och fördelarna
för riket af den nyss slutade freden i Ryswik, der
Hans Maj:t haft det hejande medlarekallet, i kraft
af Frankrikes aktning, vänskap och förtroende, samt
att klandra den köld, som visades denna Sveriges
äldsta bundsförvandt, på hvilken likväl
Hjelte-Ko-nungen Gustaf Adolf och Statsmannamönstret Axel
Oxenstierna stödde sig, då de tillkämpade Europa
samvetsfrihet och lade nya herrliga landskaper under
Sveriges krona.
Ärelystnadens och hjelteifverns gnista flammade
upp i Konungaynglingens stora, klara ögon, och han
utbrast beslutsamt: ”Ja, med Frankrike vill jag ingå
nära förbund.*’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
