Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den predikan, som rättnu kommer att hällas öfver
honom pi afr&ttsplatsen” (176).
Medan åskidarne utanför fördrefvo tiden med
samtal, gjorde det i Storkyrkans sakristia samlade
Domkapitlet alla möjliga försök, att stämma Boéthius
till ånger och ödmjukhet; men han förblef lika strftf
och stolt, med döden för ögonen, som han varit, då
han å sitt heliga kalls vägnar ansåg sig behörig att
förehålla statsmakterna ofoget, att, tvertemot klokhet,
statsnytta och den aflidne Konungens högtidligen
förkunnade yttersta vilja, lemna spiran handlöst i en
yster och oerfaren ynglings våld.
Man skred då till det yttersta steget, slet
kappan från hans skuldror och prestkragen från hans hals
och lät honom i detta skick fortsätta vandringen till
afrättsplatsen.
Boéthii hållning under detta korta tåg var en
martyrs. Hans uppsyn sträng och högtidlig; hans
blickar lågande; hans åtbörder lugna. Han besteg
schavotten så, som Jacob Molay uppträdde på bålet.
Knapt hade han der intagit sin plats, innan
Fo-gaten, med höjd och tydlig röst uppläste för den
samlade menigheten den öfver Boéthius fällda
dödsdomen, hvilken afhördes med hemsk och häpen
tystnad. Han sjelf, försunken i betraktelser, var den
ende, som dervid synteskall och likgiltig. Det var först
vid den strof i utslaget, som stadgade, att innan
dödsstraffet verkställdes, den brottslig förklarade skriften
skulle af bödeln uppbrännas — det var först då
Boéthius liksom uppvaknade och tycktes med eldad
uppmärksamhet gifva akt på bvad som tilldrog sig
omkring honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
