Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Patkull: ”Ack, gör det. Och om ni kunde
utverka hos Herr Öfversten, att jag kunde få bli allena
här i mitt fängelse, så skulle jag erkänna det som
en särdeles gunst.”
Hagen: ”Jag skall i den saken göra allt hvad
jag förmår.... Gud vare med er så länge!
Patkull: ”Farväl! farväl!”
Regements-Pastorn går. 1 det han lemnar
rummet träder officern af vakten in.
Nionde uppträdet
(Samma ställe och personer.)
Klockan VII eftermiddagen.
Hagen återkommer. Vakthafvande officern går ut.
Pa(kuil (fryntligt leende:) Välkommen igen min
Herr Pastor! Jag ser honom an som en Guds engel.
Nu är, Gud ske lof! en stor sten vältrad från mitt
hjerta. Jag känner redan i mitt samvete en
betydlig förändring. Jag är glad att få dö; det är dock
bättre vara död, än sitta länge fången. Men måtte
endast dödssättet bii drägligt! Vet ni ännu icke, min
Herr Pastor, med hvad slags död jag dö skall?”
Hagen (bekymrad:) ”Det är mig förborgadt, och
mig ej mera uppenbaradt, än att det skall för sig gå
helt stilla, hviiket jag sluter deraf, att ingen mer vid
regementet känner hvad härutinnan förestår, än Herr
Öfversten sjelf och jag.
Patkull (suckar:) ”Det är ock, på sätt och vis,
en nåd. Men har ni icke sett min dom?| Eller skall
jag aflifvas utan förhör och dom?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
