- Project Runeberg -  Huset Tessin under enväldet och frihetstiden. Romantiserad skildring / Del 5. Huset Tessin, (sednare tidskiftet) under frihetstiden. Första (5:te) delen /
144

(1847-1849) [MARC] Author: Magnus Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Röst innanför: ”Omöjligt! Rummen äro redan
öfverfyllda, allt sedan i går aftons!”

Röst utanför: ”Det vore väl, djefvulen!...
Langa då åtminstone hit ut ett stop glödgadt
Brauns-weiger-mumma, att tina upp inelfvorna, som hålla
på att frysa fast i magen.”

Röst innanför: ”Skall ske, om Herrn har tid att
Yänta tills det hinner bli färdigt.”

Inne i källarrummen ingen bänk eller stol
to<-ma» Öfverallt gäster, som, sittande, somnat ifrån
till hälften utdruckna krus, bägare och glas. En
osande lampa flämtar på ett bord, och bleka,
gäspande kypare ansa mellanåt glödhögen i källarsalens
spisel.

När solen runnit upp får taflan mera färg och
lif. Gästerne vakna småningom, sträcka sig,
gnugga ögonen och ropa på förtäring. Kyparne springa
om hvarandra med bränvin i glas och öl i muggar.
Från köket höres en duett mellan sprakande
granved och smöret, som fräser i pannan, der sillen
stekes.

”Den spiken drog och det kunde, anfäkta mig!
behöfvas — tager en rödbrusig borgare, med bister
uppsyn, till ordet — Jag har frusit som en hund hela
natten, och icke sofvit stort bättre, än jag föreställer
mig att den skurken gjort, som på detta sätt
lyckats att pina oss in i sista stunden. Men så är den
ej eller, Gudi lof! långt borta och fan får nu, snart
sitt igen.”

En annan borgare, som drar upp ur fickan sitt
silfveruhr, yttrar, i det han stoppar ner klockan,
efter at$ hafva besett och hållit henne vid örat, för att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:45:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmjtessin/5/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free