Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ers Maj:t må täckas behålla för sig och icke för
Hans Kongl. Höghet uppenbara Rädets förhandlingar.
Öfverste Zengerleins adelskap utgör redan ett bland
hufvudstadens samtalsämnen, och man åberopar sig
på Ers Maj:ts gemåls utsago i en krets af
uppvaktande.”
Bryderi och förtrytelse målade sig ömsom i
Ul-rica Eleonoras anletsspel. Först bet hon sig i
läppen och teg; men efter något besinnande tog hon till
ordet: ”Saken färer ha synts min dyre gemål lika
litet vigtig, som den förefallit mig sjelf. Derföre har han
väl ej gjort sig hemligheten till regel. Ty jag
aflfor-drade honom icke något tysthetslöfte.”
”För ett sådant behöfver Hans Kongl. Höghet
också aldrig blottställa sig — genmälte Horn,
högtidligt och med eftertryck — enär han icke i något
fall är berättigad, att tidigare eller i annan ordning
erhålla del af Eri Maj:fs, med Råds råde, fattade
höga beslut, än Ers Maj:ts öfriga undersåter. En
underdånig erinran har derföre ej kunnat undvikas,
och syntes böra bli Ers Maj:t mindre misshaglig
mellan fyra ögon, än om anmälan behöft ske i Senaten,
fast det icke är första gången . . .
”Men kommer att bli den sista, det försäkrar
jag er, Herr Grefve! — föll Ulrica Eleonora, med
blossande kinder honom i talet. — Är det något
annat ni nu har att säga mig?”
Och då Horn . härtill svarade ”nej,” gjorde
Drottningen en lätt böjning på hufvudet, vände honom
ryggen och gick in i ett annat rum.
Horn bugade sig kallt och lemnade palatset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
