Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dag utsattes, då Schwerin skulle återkomma och
sjelf framställa sitt ärende. Det enda förbehåll
Grefvinnan fästade vid sin bemedling var, att han
skulle, intill dess saken vore oåterkalleligen afgjord,
undvika att sammanträffa med Hedvig på hofvet, der
hon omgafs på alla håll af spejande blickar och af
tungor, som funno sitt högsta nöje i att förtyda och
tadla. Detta vilkor underkastade sig naturligtvis
Schwerin, ehuru evighetslång han föreställde sig
tiden^ som han måste iakttaga detta tvång.
ELFTE KAPITLET.
Första uppträdet.
(Ett ram hos Hertigen af Holstein.)
Carl XII:s ocli Hedvig Sophias afbildningar i
kroppstorlek pryda väggen öfver soffan, der
Hertigen sitter, fördjupad i dystra tankar. Metlanåt suckar
han djupt och torkar med näsduken sipa tårade ögon.
General Banér inträder, helsar vördnadsfullt och
ställer sig midt framför honom. Hertigen fattar hans
hand och kramar henne vemodigt.
Banér (skakar hufvudet och betraktar honom
medlidsamt:) ”Tappa modet, nådige Herre! Guds
vägar äro underbara; men leda i alla fall till målet.’’
Hertigen: ”Bedrägliga tröstegrunder! Allt är ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
