Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sverige fä en efterlängtad fred och komma på grön qvist
under en qvinnas välde, så akta sig nog de^Btyfva
her-rarne här i landet, att gifva kronan åt mig. . . .
Carteret har således alldeles rätt. Gyllenborg
måste hindras att sätta sin fot på Åland, eljest kommet
svårligen min att någonsin bestiga svenska thronen...”
Prinsen fattade en klocksträng och ringde. Re»
gerings-Rådet Sandberg efterskickades ånyo.
Denne fick nu förtroende af Fredriks afsigt att
hindra Grefve Gyllenborgs afresa, och tillspordes om
råd, huru denna föresats skulle kunna bringas i
verkställighet.
”Att helt och hållet afstyra den anbefallda resan,
Nådigste Herre! — svarade Sandberg, efter något
besinnande — lärer endast bero af Guds eller
Drottningens välbehag; men om saken kan hjelpas med
ett fördröjande, torde dertiil nog någon utväg kunna
påhittas.”
”Och hvilken, till exempel?” föll Prinsen ifrigt
i talet.
”Jag vet ju ännu icke huru långt resan kommer
att ske till lands, eller om Grefven skall gå om bord
här på strömmen?” anmärkte Sandberg.
”Sjöledes hela vägen, det förstår sig,” blef
Prinsens svar.
”Med Kronans fartyg, eller på någon enskilds ?”
återtog Sandberg, lifligt. , ,
”På något, som tillhör ktonan, naturligtvis —
genmälte Prinsen, spärrande upp ögon och öron. «—
Men hvartill denna besynnerliga fråga, mitt kära Re*
gerings-Råd?”
”Gagnlös, Nådigste Herre! det medger jag — *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
