Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trädstammarna bort ät vägen hvimmel af folk, och
om j icke stojaden sä förbannadt, kunde vi kanske höra
sorlet ända hit De komma från stadssidanT det är
tversäkert. Tänk om fan vore lös och
Norrköpings-boarne osade katt, och vi blefvo omringade här som
v vaTgen vid en klappjagt, innan vi viste ordet afP*
Alla bönderna rusade upp.
”Stån stilla och tysta — uppmanade en — men
beredde, att vid första vink fly, eller försvara oss,
alltefter som jag ger eder tecken. Jag skall smyga
mig närmare landsvägen* för att speja hvad som ftr
på färde.”.
Så skedde. Den nyss talande smög sig mellan
och bakom träden bort emot landsvägen. De öfriga
qvarstodo, i spänd väntan och med af oro klappande
hjertan, stödda på sina bössor.
Efter en kort stund återkom spejaren,
störskrattande.
”Har du blifvit galen, eller hvad fan flinar du åt,
Petter?” röt en af bönderna emot honom.
»Jo, det må j tro är någontrg att just förgapa
sig på — svarade denne. — Fyra vagnår, dragna af
oxar. I den främsta kareten, med det stora
Fals-Grefliga vapnet på vagsdtirren, sitter Hennas Durklåt
sjelf.”
”Pina död! Låter hon också draga sin egen
karet af hornboskap?” frågade en, i det han skrattade
af full hals (30).
”Skratta i helvete! — utbrast en annan — och
låtom oss i stället sätta efter oxdriften. Det är klart
som dagen, att gumman tagil det mesta och bästa
med sig frä» Jobanmsbercg, si att vi gå miste om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
