Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Min underdåniga tacksamhet för Ers Kongl.
Höghels nådiga välvilja mot mig är så mycket
varmare — genmälte Poniatowsky — som jag med
be-dröfvelse förnummit, att en af mina landsmän just
i dessa dagar illa motsvarat det honom lemnade
vigtiga förtroendet, att såsom befälhafvare på
Öst-götha kusten värja densamma mot ryssarnes
häij-ningar. Jag ville uppoffra ända till sista
bloddroppar i mina ådror, om denna förbråelse icke knnnat
göras en polsk anförare för ett gästlands truppar.”
Det fryntliga uttrycket i Fredriks anlete försvann
och hela hans väsende förrådde ett visst bryderi.
”Man bör dock ej dömma för hastigt — yttrade han,
med rynkad panna — och ännu mindre låta hänföra
sig af hvad folket i sin fåvetsko pladdrar. Man har
ingenting att förebrå General Urbanowits och jag är
rätt nöjd med honom.”
”Detta vittnesbörd, så rättfärdigande i afseende
på Urbanowitz, sä tillfredsställande för hans
landsmän, som fruktat, att finna polska namnet, genom
hans förvållande misstänkt och missaktadt — återtog
Poniatowsky, lifligt — lärer Ers Kongl. Höghet
ädelmodigt tillåta mig att offentligen åberopa, för att
tillrättavisa allmänhetens missledda föreställningssätt.”
”Tvertom förbjuder jag honom, min General,
att någonsin och för någon nämna hvad jag nu i
förtroende sagt honom — gaf Prinsen genast till svar,
icke utan en viss skärpa i tonen. — Han är mans
okunnig om, märker jag, den försigtighet, som nu
för tiden är behöflig här i landet, der Senaten har
nästan lika mycket att säga som Öfverheten sjelf,
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
